- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
275

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

21.

Iklädd sin enkla snöhvita bruddrägt, satt Ada i
det vindsrum som kallades hennes. Emerence, som
tyckt sig aldrig nog väl kunna ordna vecken på den
luftiga slöjan, nog smakfullt fästa den lilla kronan
och nog behagsjukt böja myrtenkransens fina
blommor mellan de glänsande lockarne, hade ändtligen, på
hennes upprepade begäran, slutat sitt verk och lemnat
henne att några ögonblick ostörd fästa sina tankar
vid de höga och dyra ämnen som hon längtade att
sysselsätta sig med.

Tystnad och stillhet rådde i det af en enda liten
skärmlampa upplysta rummet, hvars främre del
lemnades i djupt mörker, medan allt skenet af lampan
föll på den unga bruden, den röda soffan, hvaruti
hon satt och den doftande blombuketten på bordet
bredvid henne.

Emerence hade tagit med sig toilettstakjjjna, ty
de behöfdes annorstädes, och det var ej yttre ljus
som nu gjordes Ada behof. I osägliga tankar, i
brinnande andakt omfattade hennes själ den Vän som
gifvit henne sällhet, som gifvit henne pligter och som
ensam kunde lära henne vårda beggedera. Vid denna
vändpunkt i sitt lif kände hon djupare än någonsin
vigten af att hålla sig fast vid Honom som oss älskat
hafver; och* innerlig var hennes bön, att hvad som
än måtte förestå henne och den man, med hvilken hon
skulle förena sitt öde, de alltid måtte hemta mod och
kraft hos Honom, kärlekens och lifvets källa.

Med händerna hopknäppta, de runda armarne
stödda på bordet och de blå ögonen fulla af en glans
som icke tillhör jorden, satt hon så fördjupad i sina
tankar, då Thérèse inträdde, Thérèse som först aftonen
förut hemkommit från sin stora tur och som redan
visat henne prof af samma nyckfulla tillgifvenhet
som innan hon for.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free