- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
277

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277’

vackraste formen på kronan och förklarade att,
uttröttad som hon var af resa och mödor, borde hon
förskonas för sådana tråkiga struntsaker. Hon hade
sedan förblifvit liggande på en soffa hela dagen; och
under det Emerence af idel välvilja och hjelpsamhet
knappt unnade Ada att på denna högtidliga dag röra
någonting med sitt minsta finger, utan passade upp
henne med nästan besvärlig tjenstaktighet, hade
Thérese oj haft ett ögonblick för henne förrän nu, då
hon i ett nytt raptus af ömhet kom att kasta sig om
hennes hals.

— Allt är i ordning, Ada! — sade hon med en
så besynnerlig ton, att denna spratt till dervid, ehuru
hon var långtifrån att rätt förstå dess feberaktiga och
qväfda uttryck.

— Pappa kommer strax för att hemta dig, —
fortfor Thérese. Men jag bad att få säga dig till
först. Jag måste se dig, måste ännu en gång trycka
din hand innan — —

Hon afbröt sig och i stället att, såsom orden
antydde, ömt pressa Adas hand, som hjertligt räcktes
henne, rörde hon knappt dervid, utan vände sig bort
och brast i tårar.

— Hvad fattas dig, Thérèse, min stackars
syster? — sade den obehagligt störda bruden. — Är
det möjligt att den förfärliga misstanken från fordom
ännu plågar dig?

— Ingenting plågar mig. Intet, intet! Hur kan
du tro att jag skulle vara plågad? Jag är
obeskrifligt glad och lycklig, det är ju helt naturligt. Och
om jag icke vore det, om jag skulle dö af qval och
gorg ännu i denna afton, hvad rör det dig, hvad rör
det honom? — O! att jag vore död! Af
barmhertighet, Ada, tag ifrån mig den usla återstod af lif, du
lemnat mig!

Thérèse föll, konvulsiviskt snyftande, ned på en
stol, och bleknande såg Ada in i ett förhållande, som
hon blott undrade på att hon ej längesedan insett.
Thérèses nycker, hennes sjukdom, hennes fiendtlighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free