- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
283

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

283’

sig hans välsignelse en annan afton i stället för denna.
Elmers hade gått in på att offra sin önskan för hennes,
utan att vidare efterforska orsaken till denna och till
hennes bekymmer, sedan hon sagt honom att hon ej
ansåg sig böra meddela honom dessa och sedan han
förvissat sig om att de icke störande inträngt i deras
kärleks helgedom, fastän de för ögonblicket syntes
fiendtliga mot deras förening. Jemnvigt och lugn
återkom i bådas väsen och spred sig snart från dem till
de öfriga, så att aftonen blef glad, ehuru annorlunda
än man tänkt sig det.

Småflickorna läto sina dockor åka till hröllop i
en upp- och nedvänd pall, dragen af Lady och Pirre,
tröstande sig sålunda för bröllopet som ej blef af.
Och om ett par andra af sällskapet icke lekte bröllop,
så uppgjorde de i stället preleminärerna till ett sådant.

Baron Lejonram hade föresatt sig alt på det
nogaste undvika Emerence; men redan den första
blicken på detta ansigte, hvars blomstrande friskhet
till någon del försvunnit, bragte honom på andra
tankar. Var denna unga flicka, i sin enkla hvita
klädning af blygsammaste snitt och utan en enda prydnad,
densamma som i de lifligaste färger och grannaste
toiletter dansat omkring i flärdens hvirfvel för några
månader sedan i Carlsbad ? Tillhörde detta fina, halft
glada, halft sorgbundna leende, samma mun som haft
så friskt klingande skrattsalfvor för tusen saker, dem
han blott funnit värda att gråta åt? Kunde dessa
ögon, som så vemodigt gömde sig under ögonhårens
mörka fransar, vara de djupt tindrande ögon som han
till sin sorg och fasa så ofta drömde om? Han måste
ju betrakta henne nogare för att få svar på alla dessa
frågor. Och under det han så gjorde kom han på nya
frågor som äfven måste ha svar. Kunde hon vara
ett djefvulens barn denna unga qvinna, som så älskligt
och hedrande genomgått sin första kurs i pröfningens
och motgångens nyttiga skola? Var hon icke kanske
säkrare än han en af Guds utvalde? Och om han
stod högre än hon i kunskap om salighetens väg, vore

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free