- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
290

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290’

— Jag tror att jag vet det, — svarade Ada, i
det hon strök undan en hårlock från hennes bleka kind.

— Nej, nej, du kan icke veta, ty min kärlek
har icke varit sådan som din. Min själ har varit full
af lidande, bitterhet och galla. Om du visste hvad
jag afundats och hatat dig, Ada!

— Men jag tror att du älskar mig nu, och
något annat vill jag ej veta.

— Jo, du måste veta att ända från min
barndom gaf jag Elmers den bästa delen af mitt hjerta.
Redan vid tretton år hade jag lärt känna nog
theater-intriger och romantiska äfventyr att börja se mig om
efter en hjelte för egen räkning och ingen syntes
mig så värdig att bli det som min fars adjutant. En
lång tid hade jag ofantligt roligt af min unga
förtjusning. Jag författade en hel novellett i bref till
mina Stockholmsvänner om den vackra och
utomordentligt intressanta löjtnant Elmers, som var
dödligt förälskad i mig, och förtrodde äfven under
tysthetslöfte ett par af flickorna i Sjöviksborg att Elmers
så godt som friat till mig och att, om han kunde bli
adlad, så skulle jag gifta mig med honom när jag fyllt
sexton år. Ja, jag mins att jag en gång var nog
romantisk att tillägga: Om han också icke blir det,
så tar jag honom allt ändå, ty han skulle säkert dö
af sorg, om jag gåfve honom korgen. Allt detta sade
jag på god tro, ty min upptända, barnsliga fantasi
gjorde en passion af den vänlighet han för mina
föräldrars skull visade mig. Men innan jag fyllde mina
femton år började jag inse, att han, som var mina
vackra drömmars, min ömhets föremål hvarken förstod
eller delade den. Troligen hade jag också redan då
nog studerat förställningskonsten för att ej förråda hvad
min stolthet bjöd mig dölja. Och som jag just vid
den tiden kom ut, fann jag rik tröst för min bedragna
kärlek.

Thérèse teg ett ögonblick, såg på sina gula, tunna
och nästan genomskinliga små händer, hvilkas förr så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free