- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
293

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293’

då just kommit ut och var min dagliga plåga. Jag
ville nu finna Elmers odräglig, jag beslöt att icke
tåla denna stenvarelse som icke hade något hjerta,
jag längtade blott att få gifta mig för att komma ifrån
det tråkiga hemmet, der han var så omtyckt och der
Emerence alltmera blef det. Men ehuru många
beundrare jag haft, hördes ingen enda friare utaf. Hela
verlden visste att jag var en fattig flicka, och en
sådan måste gå en annan väg i verlden än jag gjort,
om hennes skönhet skall hjelpa henne till en man.
Jag höll emellertid flitigt på att lägga ut mina nät
och krokar och upprepade derunder att jag cj kunde
tåla Elmers, tilldess jag verkligen trodde det sjelf.
Då kom du, och jag märkte snart — kanske långt
snarare än du sjelf — det intryck du gjort på
Elmers. Hade afunden icke varit ett så olyckligt
herrskande karaktersdrag hos mig, så skulle förmodligen
denna upptäckt hjelpt mig att fullkomligt besegra
min obesvarade böjelse; men nu uppblåstes den
half-släckta lågan till en förtärande brand, då
afundsam-heten förbyttes i den häftigaste svartsjuka. Min
stolthet förbjöd emellertid att låta hvarken dig eller
honom eller någon annan märka hvad som föregick
inom mig, och jag tror att jag var temligen god
skådespelerska, utom i de stunder, då kroppsligt lidande
förenade sig med själens och för något ögonblick
öf-verväldigade min vilja. Jag hade ej på länge varit
frisk och mitt onda tilltog hastigt. Då jag slutligen
blef tvungen att intaga sängen hade jag svårt att
gifva skäl för den inre vånda som tvang mig att
vilja hålla dig beständigt qvar hos mig. Så snart
jag icke såg dig qvaldes jag som af en mara genom
den föreställningen att Elmers just då förklarade dig
sin kärlek. Man skulle vara ett sådant barn som du
för att icke af mina frågor, min oro, mitt ojemna
uppförande begripa hur det stod till med mig. Jag
hade då, af sjukdomen, nästan ingen
sjelfbeherrsk-ning. Vänskapsmasken, som jag påsatt, föll af mig
oupphörligt, och jag begriper inte hur du kunde ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free