- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
296

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

23.

Sex vintrars drifvor ha redan bäddat Adrians
graf i hvitt och sex våtars solsken upptinat bädden.
Nu flägta sommarvindar mellan dödens kullar,
lär-, korna drilla högt i sky sina hymner om karlek och
tro, och rosenbuskarne knoppas i de stilla slumrandes
gård och i parterrerna på Almlunda.

Elmers köpte detta lilla ställe, som, fastän det
icke länge varit i familjens ego, gifvit honom och
Ada många kära och högtidliga minnen. Men dess
aflägsenhet från det större landtbruket han förut
öfvertagit hindrade dem att bo der, till stor ledsnad
tor dem begge. Ty de gåfvo den leende naturen på
Almlunda ett vänligt företräde för det i en bördig,
men enformig nejd belägna bostället, som af ström
och kullar hade intet mer än namnet. Blott någon
vacker sommardag ibland kunde de slå sig lösa och
följas åt till den lilla täcka possessionen, dit annars
Elmers ensam emellanåt styrde sin färd för att tillse
huru Johannes styrde som rättare och Sara Lisa som
hushållerska De njöto vid dessa små utflygter rätt
fullt af lifvet, och det kunde väl hända att Ada, vid
återkomsten till Strömshill, helsade de släta åkrarne
med en suck af saknad, då hon tänkte på den
glittrande sjön, den sorlande bäcken och de lummiga
höj-dor och dälder, som hon lemnat. Men med en känsla
af ånger tackade hon nästa ögonblick Gud för
välsignelsen på dessa åkrar och inom detta lugna bo,
kring hvilket väl inga sköna friska böljor lekte, men
som varit förskonadt för olycksödens vreda vågor.
Och antingen hon då utsade sin tanke eller endast
lät sin make läsa den i hennes ögon, så visste hon
att han förstod, att han delade den. Men hvad hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free