- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
297

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

297’

icke visste var, att Elmers derjemte tänkte: En dag
hvad det lider flytta vi väl till Almlunda ändå.

Och nu efter sex år hade det lidit dertill.

Landtbruket lyckade sig väl för Elmers; och som
han lärt sig noggrannt hushålla med tiden, hann han,
utom sina praktiska sysselsättningar, att göra ett godt
bruk äfven af sin alltmera värderade och
inkomstgif-vande penna. Han hade redan börjat utvidga sina egor
och köpt ett par hemman som stötte intill och kunde
förenas med Almlunda. Ett af dessa hemman egde
mycket odlingsbar mark, hvarigenom husbondens jemna
tillsyn blef behöfligare der än på bostället, hvars nu
välordnade skick kunde fortfara under mindre
tillsyn. Efter all sannolikhet skulle han också snart
genom befordran komma att lemna detta boställe, oeh
således var nu allt skäl för den flyttning de så gerna
företogo. Reparationer och tillbyggnader som, utan
att förändra ställets anspråslösa karakter, gåfvo ökad
beqvämlighet oeh trefnad, hade blifvit verkställda året
förut. Och när lunderna begynte skifta i ljusgrönt
flyttade glada menniskor in i de så länge tomma
rummen, och der blef lif och lust och klingande röster
inom hus, såväl som ute i dungarne kring Almlunda.

Ada såg med aldrig minskadt nöje insjön glittra,
hörde bäcken sorla och lät sina blickar smeka hvarje
föremål i den vänliga runden, från minsta blomma i
hennes parterrer till de blånande bergen i fjerran.
Och .troligen skall hon aldrig ledsna vid detta nöje,
ty det är ej ett sysslolöst betraktande af den sköna
naturen hon öfverlemnar sig åt. Tvertom är det
ganska få stunder hon ger sig ro att njuta af det vackra
omkring sig. Hon vill ej stå för mycket efter sin
make i klokt begagnande af den dyrbara tiden, och
det är blott såsom en krydda, sparsamt strödd på
arbetslifvets hvardagskost, som hon tillåter sig att
vistas ute i det gröna. Är det cn försakelse hon
härigenom ålägger sig? Nej, hon skulle för ingen del
vilja ha det annorlunda. För mycket kryddor minska
välsmakligheten, det är hon nog bevandrad i matlagning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free