- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
298

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298’

för att veta, och hon vet också att den goda gåfvan
af ett för naturens skönhet öppet sinne kan
missbrukas och leda till ett afguderi. Och afguderi är hvad
Ada nu mera än förr ber Gud bevara sig för, ty hon
har nog farligare frestelser dertill än kärleken för
vackra utsigter och en blomsterrik omgifning. Hon
har en alltför stark benägenhet att afguda sin man
och ett par andra föremål som hon kallar sina; och
han måste alla dagar, under det hon af fullt hjerta
prisar sig lycklig, stå väl väpnad och vaksam för att
värja sig derför. Det heter ej förgäfves att menniskan
måste alltid vara i strid pä jorden.

Få vi inbjuda den vänliga läsarinnan, som ej
redan tröttnat vid oss och våra vänner på Almlunda,
att se huru en ung maka, mor och husmor bär sin
lycka och sina strider? Yi fråga ej om herrskapet
tar emot, utan stiga djerft in den stund, man minst
väntar någon.

Det är så tidigt, att de första solstrålarne för
knappt en timma sedan kysste fönsterrutorna åt öster,
så att de glödde likt en bengalisk eld; men redan har
Elmers sakta, mycket sakta vridit om låset på
sängkammardörren ooh smugit sig ut på tå för att, såsom
han alltid vill, vara den första på gården då
arbets-klockan ringer. Hur tyst han gått tillväga, har dock
Ada vaknat, och leende för sig sjelf åt hans fruktlösa
försigtighet skyndar äfven hon att göra sig i ordning.

Vridning på en liten messingskran uti alfcoven
förser henne med friskt vatten, så att hon lika litet
som Elmers behöfver inkalla någon till biträde, och
snart står hon färdig i sin enkla, men täcka
morgondrägt. Hennes första värf blir då att gå och böja
kuä vid tvenne små bäddar i rummet nüstintill, ge-,
nom hvars öppna dörr hon redan flera gånger förut
kastat en blick på sina slumrande älsklingar.

Barnkammaren blir modrens rätta bönkapell.
Der måste hon bedja med de små när de vakna, för
dem när de sofva. En man som älskar sin hustru
kan således icke, redan för den skull, tillåta detta rum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free