- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
301

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

301’

känslor som hon knäföll emellan de små hvita
bäddarne.

Bönens väg är icke lång. Många behöfva icke
heller hennes uttryck vara. Snabbt som tanken ila
hennes dufvovingar genom rymden och återbringa
hastigt sitt olivelöf af helsning och svar. Icke så som
skulle det aldrig vara ett behof att länge bedja.
Tvert-om, det kan visserligen vara ljufligt att rätt länge
fortsätta denna mera direkta umgängelse i himmelen.
Men då arbetsdagen bjuder att ingenting försumma af
de jordiska pligterna, är det herrligt att bönen eger
den underbara kraft att öfva sin verkan äfven genom
den kortaste suck.

Glad och leende stod Ada i rättan tid, med sin
nyckelkorg på armen, ute i köket, och efter vänliga
morgonhelsningar började afhandlingar om mjöl och
garn och väfvar med allt det allvar som bör vara i
ett ordentligt hushåll.

Timman förgick och mer dertill; och efter
nöjaktigt uträttade bestyr i köksdepartementet återvände
Ada till sängkammaren. Lotta — Lundgrenskans Lotta,
ifall någon är så god och kommer ihåg henne, som
sedan tre år är Adas snälla kammarpiga, barna-tillsyn
och hjelp med hvaijehanda — har under tiden städat
derinne och det lilla gröna rummet är fint och
prydligt i sin genre som det himmelsblå i sin. Fönstret
åt trädgården står öppet och en ljuf vällukt strömmar
in derigenom. Ada kastade nu första blicken för dagen
ut öfver denna sköna sida af sitt hem och en varm,
glad och själfull blick är det; men lång har hon visst
icke tid att låta den blifva.

Först har hon ett par anteckningar att göra i
den noggrannt förda hushållsboken, sedan tar hon ett
par böcker från sin bokhylla och ett tätskrifvet
pappershäfte ur skrifbordslådan och börjar arbeta med
stor ifver. Pennan ilar öfver papperet; de fiolblå
ögonens flyga öfver raderna, men stanna stundom i
någon af böckerna, soEande jemförande, pröfvande.
Men glömmer hon för allt detta att lyssna till de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free