- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
303

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303’

såsom sådan i ett provisoriskt sjukhus som under en
farsot inrättades vid Strömshill. Och som det redan
då kommit så långt med Ebba Wildmark att hon
erfor ett behof att vara nyttig, skötte hon sitt värf med
det nit och den trohet, att hon alltsedan blef
sjelfskrifven vårdarinna när helst i trakten något ondt var
å färde. Hennes bår har blifvit hvitt och hennes
gestalt lutande, mindre af år än af syndasorg, men
hon är dock nu lycklig vida utöfver hvad hon
någonsin förut varit, ty om ock i elfte stunden kommen
har hon dock redligt arbetat sin stund i vingården.

Ett qvitter såsom af små fåglar, i
barnkammaren underrättar Ada att hon ej får skrifva längre, och
som hon nog vet att det ej blir tid dermed mer på
hela dagen, återger hon böckerna sin plats på hyllan och
manuskriptet sin i lådan innan hon går tijl den
ljufvaste och dyraste af sina pligter.

Små knubbiga armar sträckas emot henne, små
körsbärsröda munnar spetsas för att möta hennes, och
med ögon strålande som solar, med toner lena som
vestanflägtar helsar modren sina vaknade barn.

— Gud signe småtultingarne mina! Lofvad vare
han som skyddat er sömn och låtit er vakna friska
och muntra för att tacka och älska honom! — Nå,
söta Rudolf, kyss inte ihjäl mig! Pojke, pojke, hvad
tänker du på? Om du tar alla kyssarne, hur skall
det då gå med Maria ? Hvad skall man göra vid den
odygdsjunkern, lilla Mia? Gif honom stora famnen,
hjertans pulla, så blir han väl spak, fastän han är stark
som en björn och vidhängsen som en kardborre.

Och lilla Mia — svanungen, silkesdockan och
ängsdunet, som, Elmers ömsom kallade henne, — slog
de mjuka armarne om brödrens hals, men blef sjelf
dervid så illa fången, att modren måste säga:

— Nå, din vildbasare, qväf nu inte henne också!
En liten hygglig kyss var allt hvad Mia ämnade dig
och nu tar den skälmen dussintals! Yet du hur
farbror Adrian brukar säga, Rudolf? "Måttliga korfvar
ä’ alltid bäst." — Snälla, snälla farbror! Om han ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free