- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
309

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

309’

låta frestelse-ämnena försvinna från bordet för någon
tid, så glömmer han sin begärelse.

— Men skulle vi lara honom besegra sina begär
om vi undanröjde frestelserna ? Nej, stackars min
lilla gris, han får nog hållas! Pappa skulle vackert
skämma bort honom med sådan method!

— Men, kära du, den välsignade vällingen
fastnar rigtigt i halsen på honom. Det är för ömkligt!

— Se inte på det, miu vän! Gå heldre in i
sängkammaren och se på något i min skrifbordslåda,
som du förstår dig bättre på än småsällskapets nycker.
De skulle snart växa dig öfver hufvudet, det ser jag;
ty bekänn att du nu har afgjord lust att gå och
tömma hela skorpkorgen i talricken åt honom.

— Jag kan inte neka till det. Och du?

— Jo, jag skall försöka att sätta smak på
väl-lingen, jag. Vänta, så skall du få se! — Vet ni, barn,
vi ha något mycket roligt att göra på förmiddagen.

— Hvad då, söta mamma ?

— Vi skola’ gå bort med garn till mor Annika i
Ängsbo, som välver matmor åt mamma.

—- Ack! den snälla gumman, som hade små
lammen och 6om lät oss spinna på sin röck?

— Ja. Och så gå vi genom den vackra ekängen
och ni få bära korgen med garnet hvar sitt stycke.
När vi gå hem är dou tom och ni kunna plocka den
full med vackra blommor.

— Så roligt, så roligt! Få vi gå snart, mamma

lilla?

— Rätt snart. Men det är lång väg och jag vill
ej ha någon med mig som blir trött och pjunkar.
Derför måste ni äta dugtig frukost och den som
lemnar det aldraminsta af bröd och välling kan inte få
följa med. Det är rätt, Rudolf, gå på du, min gosse.

— Ja, visst äter han nu af alla krafter. Men
lär du honom kufva sina begär derigenom att du
uppväcker ett nytt, som är starkare?

— Ack nej, gudnås, du har alldeles rätt! Jag
tänkte bara på hur jag skulle slippa se honom gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free