- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
310

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310’

hungrig från bordet. Jag förstår mig alldeles lika
litet på uppfostran jag som du. Hvad skall jag nu
göra?

— Låta vara som det är för denna gången och
tänka ut bättre methoder till; härnäst.

— Nej, men rätt innerbgt bedja Herran verka
hvad vi icke äro vuxna, bedja honom att vi må
tillväxa i förstånd och i hans starkhets kraft.

— Men du är sjelf det olydigaste barnet i huset,
— sade Elmers, då han, med armen om sin hustrus
lif, stod vid hennes lilla skrifbord och såg på det
som hon skrifvit. — Måste du nu inte åter ha varit
u^ppe mycket bittida! Och jag har likväl bedt dig —

— Att vara en sjusofverska. Men, söta du, jag
kan inte! Det är så roligt att lefva, och man lefver
inte då man sofver.

— Ah, vore det skälet, så företoge du ett mera
lefvande och lifvande arbete. Det der är bara
svepskäl du ger mig, Ada!

— Nej, alldeles icke. Hvarför skall jag — som
Fredrika Bremer säger — kladda ner mina små
talanger, under det min herre och man oupphörligt
utbildar sina. Ditt skriftställeri, först en anspråkslös
blomma på skönlitteraturens fält, sedan — då du
skref om landtbruket — en fruktbärande ymp i
stam-meu af andras idéer — är nu ett ståtligt träd, hvars
frukt och blommor recensenterne ej nog kunna prisa.
När nu din hustru för ingen del skulle duga till
författarinna, så bör hon åtminstone icke alldeles
begrafva i glömskans flod allt det lilla hon en gång lärt.

— Misstag, idel misstag, min älskling! Hvad du
behagar kalla min utbildade talang är blott den
naturliga följden deraf, att jag nu är en troende och
lycklig menniska. Den grannlåt du fått läsa i
tidningarne om min stilistiska förmåga, min klara
objektivitet med mera, betyder ingenting och skall kanske
snart förbytas i desto skarpare klander. Och hvem
om icke jag ifrar för att du skall sköta dina talanger?
Tvingar jag dig ej att spela och sjunga tusen gånger,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free