- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
311

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

311’

då du påstår dig ej ha tid, och kunde jag ej ofta ha
lust att glömma mina maktpåliggande göromål för
nöjet att läsa engelska och italienska med dig?
Godt-gör genast på lämpligt sätt din orättvisa anklagelse,
jag ber!

— Ja, när du korrigerat min skrifning, så kan
hända.

— Men der är ju, efter vanligheten, ingenting
att korrigera. Du skrifver som en professeur des langues.
Hvarföre då stiga upp i otid och sträfva sig mager
för dessa historiska uppsatser först på ett språk,
sedan på ett annat?

— Jag tycker du borde veta mitt bästa skäl
utan att höra det. Om vi få behålla Rudolf, så skall
han ju om ett par år börja sin bekantskap med
historien ocli någotdera af dessa språk, efterhand äfven
med de andra. Och Mia på samma sätt. Hvem skall
undervisa dem ? Du kanske ? Det vore visst förträffligt
om blott författareskap och landtbruk under tiden
skötte sig sjelfva. Men som detta ej lär ske, så får
det väl till en böljan bli jag, och hvad jag öfvar nu,
skall lätta min möda i framtiden och kanske barnens
äfven.

— Jag hoppas vi kunua bestå dem lärare.

— Jag också då de bli något äldre. Men ett
sådant hopp kan komma på skam.

— I så fall reder du dig nog utan detta tråkiga
förarbete.

— Hvarför skall det heta tråkigt, Elmers? Jag
tycker det är roligt, verkligen roligt.

— Nå, för ett så talande skäl måste jag väl
böja mig, och tillåta dig vara en ottefågel så länge
sommaren räcker. Men inte en dag längre, kom ihåg
det! Och nu, gif mig bokeu, min vän!

Ada räckte sin man en bok, tog sin hatt och
hans arm och så gingo de ut på gården, hvarest hela
hushållningspersoualeu samlade sig. Alla vackra
dagar brukade Elmers, liksom förr herr Adrian, under
det gröna löfhvalfvet läsa ett Guds ord för de sina;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free