- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
312

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312’

och hans hjertliga sätt, hans klara tftläggning af de
för dagen valda bibelspråken gaf den korta
andaktsstunden ett värde, som de flesta af folket upprigtigt
erkände. Ingen hade varit länge i tjenst hos Elmers
innan han i någon mån insåg nyttan af att så
använda en del af hvilotimman, och det oförtrutna mod,
hvarmed de sedan buro dagens tunga och hetta,
ersatte Elmers rikligen den förlängning af arbetshvila
som bönestunden föranledde. Bibeln, Luthers postilla
och några andra andliga kärnskrifter kommo också i
hvars och ens ego, och husbonde och matmor både
uppmanade till deras flitiga begagnande och sökte
förvissa sig om huruvida uppmaningarne följdes. Och
utan allvarliga förhinder saknades sällan hvarken
herrskap eller tjenare i kyrkan, hvarest de med
vördnadsfull uppmärksamhet lyssnade till ordet. Men
kolportörer och resepredikanter gjorde föga uppståndelse
bland Elmers’ folk, ty deras slutreflektion, då de.
afhört någon sådan talare, blef vanligen: "Våran
ryttmästare är mycket bättre."

"Man är tveksam här i staden huruvida man skall
kalla dina barn läsare eller icke," skref major
Solgranat en gång till öfversten. "De köpa för mycket
andaktsböcker och lefva för mycket inom sig för att
icke vara det, men deras lefnadsfriska väsen och
redliga deltagande i allt som på ett eller annat sätt kan
gagna samhället visar en frihet i åsigter, som icke
vill förena sig med det begrepp man fäster vid
benämningen. För min del anser jag dem rätt och slätt
frukta Gud och älska sina bröder. Jag trifs ingen-’
städes så väl som på Almlunda, och under det jag lif^
ligt grämer mig öfver att jag ej fick kalla dig pappa,’
du gamle hedersbror, unnar jag ändå af hjertat
Elmers sin lycka, ty jag finner väl att dessa två passa
tillsammans såsom "hjelm för pannan." I staden ser
man icke ofta till dem, likväl säkert vid alla tillfällen
då en god sak kan befordras eller tröst och hjelp
bringas, Musik är äfven ett medel att locka dem till oss,
som vi sällan förgäfves erbjuda, och vankas någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free