- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
319

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

319’

trons lydnad, och det lyckliga föräldraparet vid
hennes sida förstod heune fullväl.

Mot aftonen kom Lejonram från en
bibelförklaring i en af grannsocknarne, efter hvars slut
Emerence bedt honom möta henne på Almlunda. Han var
ännu långt mera blek och mager än forr, men en
stark inspiration glödde i hans blickar. Själens
högstämda lif tärde alltför märkbart på den förgängliga
jordformen, och den inre elden frambröt i blixtrar
som hotade med snar förstörelse. Mycket lycklig,
mycket upplifvad kom han denna gång från sitt
dagsarbete. Emerence såg genast att hon trodde sig ha
gjort en skörd för himmelriket. Han återvände ej
med denna strålande blick, denna klara panna då han
fiskat och fått intet, såsom han väl ibland kunde klaga.
Också sade han i det han omfamnade henne:

—• Jag ville att du varit med mig i dag,’
Emerence! Aldrig har jag tydligare sett Guds Ande vittna
med min ande, aldrig säkrare kännt mig vara ett
Herrans utkorade redskap. När jag skulle börja tala, visste
jag ej ett ord att säga. Texten, som jag på
morgonen valde, var liksom bortblåst ur mitt sinne, och i
stället för Paulus slog jag upp Esaias, ty jag måste.
— Herre, Herre, tala du! Ty jag är död och
hafver intet, suckade jag i mitt innersta. Och med
detsamma föll mitt finger på de ord jag borde läsa:
Statt upp, statt upp Zion! ikläd dig dina starkhet!
Pryd dig herrliga! så började den nya texten. Och
förklaringarne, likasom bönen hvarmed jag inledde
dem, strömmade från mina läppar såsom en mäktig
flod, så varma, så brinuande att jag kände huru de
bestormade himlen och försmälte menniskornas
hjertan. Många blefvo väckta, många stodo upp att lyda
profetens uppmaning. O! det var en sällhet att
utströ den himmelska mannan för dessa hungrande
själar! Och Anden öfvergaf mig ej ett ögonblick. Jag
talade i fulla fyra timmar, beständigt kraftigare och
med större verkan, och min själ såg derunder
osäg-liga ting, dem ingen menniska säga må.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free