- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
322

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322’

andre i silfvergrå rustning. Se ur hvilket mystiskt
djup den der flammande blixten ljungar fram!
Orkanen tiger och lyser på det dunderslag som följer
honom.

Det blef icke ett utan många slag som nästan
utan afbrott följde på hvarandra under det blixtrar
oupphörligt flögo ur de digra molnen. Emérence, som
aldrig mådde väl i åskväder, drack vatten och
hvilade sitt heta hufvud i handen, medan hennes man
■ stod midt på golfvet och citerade ur Skriften hvad
han faun_ för tillfället mest passande.

— Ärones Gud dundrar 1 Herren på stor vatten.
Herrens röst går med makt. Herrens röst går
herrliga. Herrens rost sönderbryter cedrar.

Men i en hast dånade Herrens röst så väldigt att
Lejonrams förstummades. En förfärligt flammande
blixt sönderslet i hela dess längd det svarta molnet
och vidrörde liksom med tusende eldtungor
betraktarens öga, och i samma sekund skakades hela huset
af ett det mest skrällande dån. Lejonram bäfvade
ofrivilligt tillsammans och gömde sina bländade ögon
i händerna. Han ville säga något, men rösten svek
honom; åtminstone hördes den af ingen. Äfven de
öfriga rörde läpparne, men ingen hörde den andra,
åskan hade för en minut bedöfvat alla i rummet.

Och denna blixt dog icke såsom de föregående.
Dess röda tungor lekte ännu sin vilda lek i den
skymmande qvällen. De förenade sig i en stark
uppstigande eldpelare, hvars återsken kastade ett hemskt
ljus öfver rummet. Askan hade slagit ner i
trädgårds-byggningen, som brann med den ohejdliga häftighet,
hvarmed endast himmelens eld kan tända.

Med en skyndsamhet som förtviflan allena kan
uppnå, störtade Elmers utför terrassafsatserna och
nästan lika hastigt som han stod äfven hans dödsbleka
maka vid deras förhoppningars eldgraf.

— För sent! för sent!

Taket instörtade sedan och begrof under sina
spillror de dyra lemningar, som blixten kanske sko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free