Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328’
— Välsignadt vare Herrans namn!
— Ja, välsignadt vare Herrans namn! — sade
äfven Elmers och med dessa ord begynte hon bönen
som ur hjertats djup prisade Guds underfulla råd,
hvarigenom styrka och tröst komma till oss i all
bedröfvelse, Det var icke en bön i konstelig ord —
dem undvek hon alltid, men i Jesu namn och i hans
anda.
Den dubbla pröfningen af sorg och glädje, af
bedrifvande och återgifvande hade fört de begge
makarne till att ännu stadigare omfatta det ädla fäste,
hvarvid de höllo sig. Agan hade blott gjort
fadershanden kärare och mera vördad.
Lejonram, som med sin hustru qvarstannat hos
dem, insåg med glädje att så var. Hans svärmeri
kunde leda honom till att ringakta andras nyktrare
gudsfruktan, men han tillstoppade dock icke med flit
sitt öra för någon sann yttring af kärlek. Också gaf
han denna dag Elmers ett namn, som han icke på
länge velat tillerkänna honom, då han efter
morgonbönen tog hans arm och sade:
— I dag, min broder, vet du rätt klart hvad
detta lifvets lust och ve betyder, vet huru godt det
är att i alla dess skiften vara som en viljelös rö i
Mästarens hand. Förstår du inte nu också att han
tuktar oss då vi ej vilja gå på hans vägar? Tar du
ej tillbaka det der men, hvarmed du i går mötte mitt
beslut att resa? Finner du ej nu att jag måste höra
Herrans röst, som sade: Hvem skall jag sända?
Hvilken vill vara vårt bådskap? Att jag måstesvara:
Här är jag. Sänd mig! Finner du ej att dä
vreden är svår öfver detta land som föraktar Herrans
Zebaoths lag och försmädar hans heliga ord i Israel,
så att han derföre vill uppresa sitt banér fjerran efter
ibland hedningarne, du sjelf äfven såväl bör ställa dig
under detta välsignade banér och följa mig?
— Nej, — svarade Elmers. — Så har ej denua
stränga och likväl så kärleksfulla helsning ifrån
Herran omstämt mitt sinne. Jag säger ännu detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
