- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
332

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332’

ken vrå af den stora barnkammaren vi få vår plats?
Fadersögat ser öfver dem alla.

— Det är då i Guds namn afgjordt! — sade
Elmers och fattade bådas händer. — Vi måste låta er
gå edra öden till mötes. Och vi kunna göra det jned
lugn, ty trons och kärlekens englar ledsaga er på
färden.

— Följ äfven du under deras välsignade ledning!
O, att du ville d§t! Besinna dig Elmers! Det
himmelska standaret fladdrar för vinden. — Bryt upp
och gör dig redo!

— Nej, käre vän, för min del vill jag vara stilla
under det banér vår Frälsare här upprest. Ty du
tar mig ej ur den tro att Guds Ande hvilar Öfver
nordanlanden nu såväl som förr. Här vill jag verka
det lilla jag förmår och här vill jag dö; ty såvidt jag
kan höra är Guds befallning till mig: Blif i ditt land
och ät der ditt bröd, det jag dig i ditt arbete
gifvan-des varder. Men med trogen förbön vilja vi i vår
stillhet följa er färd.

Elmers tog sin son vid handen och begaf sig ut
till de värf han ansåg för sin pligt att sköta. Och
Ada, som varit en tyst, men varmt deltagande
åhöra-rinna af samtalet, begaf sig ensam till ett ovanligt
och bittert — ljuft bestyr.

Först afskar hon i trädgården massor af hvita
blommor och bar dem in i det lilla förmaket, hvarest
hennes dotters lik var nedlagt på soffan. Det borde
icke ligga qvar på kuddarne, der var för varmt för
dessa stelnade små lemmar; och modren ordnade en
bädd af blommor åt sin förbleknade glädjeros, till dess
lilla kistan skulle komma att blifva hennes sista bädd.
Hur sorgfälligt hon tillsåg att ingen mask, ingen
insekt fick gömma sig qvar bland blommorna, att intet
stoft, ingen daggperla fick hänga vid den! Men
klara perlor kommo ändå att fukta blommorna, ty
hennes tårar strömmade mot hennes vilja ned derpå.

När allt var färdigt tog hon sakta den lilla
slumrerskan i sin famn. Ingen fick hjelpa henne, in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free