Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ombord på Svea.
Kulen och stormig var november-qvällen, då vårt präk-
tiga Svea lade ut från kajen. Hela lifvet var dimhöljdt,
liksom ögat; tysta och orörliga stodo vi på däck och blic-
kade på de försvinnande stränderna. Sedan Elfsborgs gam-
la fäste ej mera kunde skönjas, gingo vi till kojs, för att
försöka sofva, och ehuru stormen hven och böljorna brusade
högt, fingo vi en förunderligt stilla hvila, troligen emedan
själen var trött och befann sig i det tillstånd, då man ej
orkar känna eller tänka mera.
En liten del af hemmets verld följde oss, ty B:s voro
våra reskamrater, helt oväntadt, och ehuru vi ej utbytte
många ord, var dock deras närvaro tröstande.
Vi äro i Sundet, Kullens berg reser sig töcknigt till
venster, här förgyller solens bleka strålar Kronoborgs stol-
ta tinnar, molnen slitas sönder af friska vindar, alla segel
svälla och tyckas jaga efter hvarandra, i grann rödgul färg
teckna sig Seelands kuster, fiskolägenas hvita hus tala om,
att vänliga hem vänta på fiskrarne, de der nu i små båtar
nalkas stranden. Ack, Sverige, kära gamla land, vi skola
ej glömma dig den lilla sista tiden din jord ännu kan skön-
jas. Vitagaän en dag på oss, vi stanna i Malmö, föratt
en gång se Skåne på nära håll, våra ögon skolx Hvha Hå
främmande nejder, våra öron höra främmandw ljud, vi vilja
derföre dröja litet på svensk botten. Ehuru vi kunna stan-
na hvar som helst, nicka vi bara åt Helsingborg, huru
inbjudan de det än sträcker sin famn emot oss, och landa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
