- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
29

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kymmerslösa om sin fattigdom, sprittande af Hf och odygd.
Nog är bandeln en stor och förträfflig sak och dess id-
kare kunna i många fall anses som hela mensklighetens
välgörare, men guld och vinning talade nyss så omisskän-
neligt ur hvarje anlete, att man blef ängslig och rädd att
blifva smittad af denna åtrå efter penningar och att anse
allt annat af underordnadt värde.

Att fördrifva dessa intryck gingo vi ur vagnen och be-
sågo den sköna, nya Nicolai-kyrkan, som ännu ej var fallt
färdig, byga i götisk stil med målade fönster; den hade
blott det lilla felet att vara ny. Just dammet, de mörknade
träsniderierna och de gulnade gamla bilderna tala mäk-
tigt till inbillningskraften och frambringa en drömmande
stämning, bra olika den man erfar i en splitter ny götisk
döme — men farväl, Hamburg, ack, att vi vore här igen och
det vore nästa år! Den vänliga H. stod i hotellet för att
säga oss farväl och vi skickade så många helsningar hon
kunde taga med hem. Hon far imorgon till Sverige! Hu-
ru gerna vi följde med!

Dässeldorf 17 Nov. 1862.

”Rhen! är det du?” frågar man ovilkorligt och fattar
ej, att denna gråa, raka flod skall vara den mångbesjung-
na Rhen. Så händer äfven ofta när vi möta någon länge
omtalad menniska, att det ej vill gå ihop med den bild vi
gjort upp och den vi se framför oss, men det är Novem-
ber och här är sceneriet vida mindre fängslande än läng-
re söderut; så har man sagt och man stoppar ned sin
désappointement i kofferten. Vi nästan grufvade oss för
att passera färjorna, ty när man aldrig i sitt lif hade
varit på en färja och när man såg den breda, stor-
miga - Elbe och våra lifliga hästar, kände man hjertat bul-
ta på ett besvärande sätt, obestämda minnen af en stor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free