- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
41

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lan 6—7 öfver den långa bryggan. Nu först såg man
riktigt den Rhenflod, som man drömt och tänkt sig. Köln
reste sig på en höjd midt emot, glimmande af ljus, hvilka
ändå ej upplyste de omgifvande föremålen tillräckligt att
betaga dem deras mystiska halfdunkel; öfver allt framstod,
hög och majestätisk, en dyster pyramidlik skugga, en klip-
pa utskuren i symmetrisk gestalt — med ett ord Kölner-
dômen. Huru små förekommo ej de andra kyrkorna och
byggnaderna bredvid denna massa; dess plats är också ut-
märkt väl vald på en framskjutande backe, något afsides
från de öfriga husen, den kufvar och beherskar, utan att
nedtrycka, man beundrar den menniskohand, som utkasta-
de planen till ett dylikt tempel, och den ihärdighet, som ej
tröttnat vid utförandet af ett sådant arbete.

En svärm af bärare mötte oss vid stationen, som i
förbigående skulle tagas i betraktande; den förtjenar det.
Märkvärdigt är att de kunna reda sig med den massa af
tåg, hvilka afgå med några minuters mellanrum till alla
väderstreck, och någon olycka hör man dock aldrig talas om;
på en qvart sågo vi 8 tåg gå eller komma. — ”Till när-
maste hotel”, svarades på de anbud af rum, hvilka haglade
rundt omkring oss, ”Römischer Hof brådvid dômen” skrek
en liten mörklagd man och kastade sig öfver vårt pick och
pack — nå, vi kände ej till något hotel i Köln och följde
honom, vi gingo rimdt om dômen och anlände ganska rik-
tigt till ett hus, mera likt ett fängelse än något annat, och
så förskräckligt svart invändigt, med dörrar, hvilka ej kunde
läsas; men vår vanliga kur, en rödglödgad kamin och en
en varm soupé, bragte trefnad och glädtighet i sinnet om
ej i rummet. — Ehuru ganska trötta, var det oss omöjligt
att gå till hvila på länge, ty vi kunde se den underbara
byggnaden belyst af fullmänen. Jag har sett många både
moderna och antika tempel sedan dess, men aldrig ännu dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free