Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
like, så lätt och ändå majestätiskt kolossal, en Herrens
lofsång i sten skulle man vilja kalla den, ty hela intrycket
lyfter själen till att tacka och prisa Gud, som utrustat men-
niskan att dana och uppfatta det sköna. Den skall ses, ej
beskrifvas, åtminstone ej af den som ännu känner huru skön
den var, som ser den när hon vill, men ej kan redogöra
på papperet för dess detaljer; det svindlade för ens ögon
att blicka uppåt och tänka på de arbetare, hvilka murade
fast prydnaderna på de högsta tinnarna — hu! och myc-
ket värre blir det när stora tornet skall uppföras, hvilket fat-
tas ännu; flera mindre äro redan färdiga, men det visades
en mudell på hotellet, sådan dömen blir fullständig om
10—15 år, om de få pengar nog; den måste då blifva öf-
verväldigande skön. Som tysk drottning skulle jag ej
hafva någun ro förr, än medel voro samlade till fulländan-
de af det skönaste tempel i verlden.
Efter en god natts hvila togo vi den i betraktande
vid solsken och träffade bland stenhuggerierna en hygglig
man, som varit i Sverige, för att taga reda på våra sand-
stensarter. Det var riktigt roligt, att se huru dessa arbetare
höggo ut de mjukaste blad, rankor och drufklasar i sandste-
nen. Denna stenart finnes vid Andernach, kan sågas i tunna
skifvor med den största lätthet och hårdnar med tiden samt
motstår då väl all luftens och stormens inverkan. För
sexbundra år sedan lades grunden till dömen och sedan
har man bygt och tillbygt och ombygt den oupphör-
ligt, man vet ej ens dens namn, som uppgjorde modellen
till densamma. Medeltidens känslor och tankar gåfvo sig
ej luft som vår tids i böcker och tidningar, de bästa, de
ädlaste, de mest sjelfuppoffrande understödde de snillrika,
de tappra, och dômer restes, kvrståg företogos, individernas
namn glömdes, men de hade dock lagt sin sten, fäst
korset på sitt bröst och med sin svett, sitt arbete, sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
