Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera utmärkta personligheter äro der anstälda såsom lära-
re. Midt i staden äro stora, med träd planterade platser
och utanför märktes hela gator af de täckaste villor med
trädgårdar, alla sträckande sig ned åt den stora blå puls-
ådern Rhen. Det gawla slottet Poppelsdorf (fordom kur-
forstens älsklingsställe) är nu ett museum för romerska,
i dessa trakter upphittade fornlemningar. I botaniska träd-
gården gaf oss en herre, anstäld som öfvergartner, den
härligaste ros, plockad ute — så nog äro vi bra lyckli-
ga, att kylan ej kommit ännu innan vi hinna längre sö-
derut. Man visade oss. vid Poppelsdorf en pittoresk bergs-
stig, ledande upp till det romantiska Kreuzberg — här bör-
ja de vackra sägnerna och berättelserna om kullarna vid
Rhen, men, ty värr, dem måste vi läsa om, icke höra på
stället. Uti Kreuzbergs klosterkyrka finnes, säges det, den
veritabla trappa af marmor, som ledde upp till Pilati pa-
lats, och en fullkomligt allvarlig person sade oss, att man
tydligt kan se märkena efter de blodsdroppar, som föllo
från Jesu heliga kropp. I Rom finnes också en hög
trappa från samma palats och detta synes väl vara en all-
varsam stötesten för rättrogna katoliker; imellertid nöta
tusentals pilgrimer gropar i marmorn med sina knän. I Rom
hafva de nödgats taga den utvägen, att bekläda den dyr-
bara trappan med bräder, så att nu få pilgrimerna nöta på
bräderna i stället och hvarken se eller känna den verkliga
trappan, och ändå voro vi vid Kreuzberg ögonvittnen till
att den ena menniskohopen efter den andra kröpo på hän-
der och fötter upp till kapellet, som är uppfördt öfverst på
trappan. Dylika saker kan man icke skratta åt, ovilkorligt
runno ändå tårarna, de sågo så innerligt andaktsfulla ut, att
de väckte ens djupaste medlidande öfver att dö ej skulle
få höra mera om den Frälsare, som just lidit och arbetat
för dem, blef slagen, pinad och törnekrönt för dem. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
