- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
52

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I kunnen icke tänka er huru eget det var på aftonen, in-
nan vi kommo till hotellet, att stå på Moselbryggan och
se huru det ena ljuset efter det andra tändes i Coblentz;
gaslyktorna vid kajerna och på bron återepeglades i vatt-
net, längs stränderna blänkte lokomotivernas eldsögon, rök
och lågor frustade ur deras gap, och än skymdes de af klippor-
na, än rusade de fram på ett annat ställe, liknande mera
sagans vidunder än något annat i verlden.

Färden med 11-tåget till Bingen är rhenresans glans-
punkt; vi stannade snart igen på en täck station, Kapellen,
vid Lahbns utlopp i Rhen, ty meningen var att bese den
ståtliga borgen Stolzenfels, inredd som en forntida riddar-
borg; för det mesta är den bibehållen i sitt medeltidsskick,
men naturligtvis kunde den ej bebos af nuvarande preus-
siska drottningen utan betydliga renoveringar. Vägen dit
upp från stranden går i zigzag och erbjuder de härligaste
vyer vid hvarje vändning. Aldrig tror man sig kunna
rida dit upp, när man står på stranden och blickar mot
höjden, men det går särdeles bra att komma upp, både
för åkande och ridande. Vi gjorde här en intressant be-
kantskap, som vi funno oändligt mycket hyggligare än dess
rykte, nämligen med åsnornas eller borickornas slägte. Vi
skrattade muntert åt hvarandra, och våra berlinskor, hvilka
gjorde samma tur. De voro enkla och hjertliga, unga och
”entzückt”, som endast tyskor kunna blifva, ty de äro visst
af naturen det mest entusiastiska folk i verlden; dessa voro
”schwärmerisch”, men på ett angenämt och tilltalande sätt.
Denna vandring genom riddarborgen, nu så tyst och öde,
var af rikt intresse, ty man såg tydligt huru allt varit i
forna dagar, i synnerhet utanför på vallarne och uppe i tor-
net, der vaktaren satt och bespejade hela nejden. Riddar-
salen med sina historiska taflor ville man hafva stannat uti,
men man fick lof att följa med sällskapet, ej gå och filoso-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free