- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
56

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bad honom fly till sitt andra slott vid Bingen — han
gjorde så, men snart såg man en ofantlig skara råttor i
antigande; då murade biskopen igen hvarje port och spricka
i borgen och inneslöt sig i ett högt torn, hvars murar voro
famntjocka; alla hans tjenare flydde, den mäktige mannen
satt der ensam och svälte ihjäl, — hans kropp blef upp-
äten af råttor, de banade sig småningom väg till honom
under jorden. Uti alla folksägner ligger nog någon san-
ning till grund och de hafva åtminstone alltid någon mo-
ralisk tillämpning, -— ty inga värre fiender kunna finnas
än de tysta, långsamt gnagande samvetsqvalen; man må
borra sig ned i jorden eller mura in sig i torn, de kunna
ej utestängas tills man sökt ro och läkedom der de allena
kanna finnas.

Vid passerandet af Johannisberg börde vi, att hvarje
tumsbredd jord der är af värde, knapt ett träd ser man
här, vin — vin pressas ur hvarje torfva, kan man bildlikt
säga. Floden var 2,000 fot bred och smyckad med täcka
öar. För älskare af Johaunisberger vill jag nämna, att
drafvorna pressas ej förr än de blifvit skämda och att
hvar enda en, som faller på marken, upplockas. Hela druf-
mustmassan skickas till de stora vinuppköparne, hvilka
sedan bereda drycken.

Vid middagstiden kommo vi till Mainz, en starkt be-
fist stad. Kojsar Augusti styfson Drusns påstås hafva
påbörjat dess befästande; ett rundt torn, som utvisades för
oss som hans graf, syntes kunna trotsa årtosenden ännu.
Domkyrkan, äfven mycket gammal och ej särdeles vacker,
är full af monumenter; det öfver Frostrada, Carl den stores
älskade gemål, samt minnessångaren Frauenlobs förtjena att
betraktas, — de äro förflyttade från ännu äldre men för-
störda kyrkor. Namnet säger oss af hvad art Frauenlobs
diktkonst var, och att damerna voro tacksamma kan man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free