Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockaren beklagade dock, att alla prydnader blifvit för-
störda af bildstormare och helgerånare (1566), nu funno
vi orsaken till den: stora enkelheten och bristen på alla
dessa skräpiga små altaren; det var ett härligt och flärd-
löst Herrans tempel, der själen verkligen lyftes af det
höga och sköna i formen till Honom, som bor i höjden,
men ock i det omålade bönehuset och det förkrossade hjer-
tat. Uti ett sidokapell fans en Kristusbild i vax utlagd
liksom i sin graf, sargad och aftärd, som man tänker sig
en menniska, hvilken dött hungersdöden — rundt omkring
hängde otaliga hjertan af vax, tenn, silfver och guld, papp
och trä, målade och omålade i alla storlekar och färger,
från de blodröda till de snöhvita, af några bloddrtoppar
bestänkta. Öfver den eljest hemska bilden stodo de enkla
orden ”Voilà ce qu’il a souffert pour nous” — och i denna
kyrkans undangömda vrå kände man sig mera tilltalad än
i något annat af de stora granna kapellen. Många hjer-
tans tankar hade här sammanströmmat och nedlagt sina be-
kymmer och sorger inför samme dödade Herre, fattiga och
rika, höga och låga, bildade och upplysta hade förenats
att i detta lilla kapell erkänna, det ingen rening från syn-
den, ingen frälsning finnes annat än genom denne slagne,
lidande och karsfäste Guds och menniskones Son, och man
får väl hoppas, att de som der upphängt alla dessa hjertan,
icke åtnöjt sig med den yttre handlingen, utan äfven
framburit det enda verkligen behagliga offret inför Gud,
— sitt eget arma, syndiga hjerta.
Från denna stilla vrå jagades vi snart af förevisaren,
som ville fort blifva ledig, att börja runden med nya be-
sökande. Det var Rubens stora mästerstycken, som nu
skulle beskådas. Man erkände äfven här, att det var ett
stort snille, som så på duken kunde framtrolla de krafti-
gaste och högsta bilder. Man ser först närmast dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
