Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betecknade för sörjande anhöriga och medkristna hvar de
skulle finna dem. Uti nattens skymning ser man ock en
man och en qvinna skynda fram, ledda af glansen kring
martyrens hufvud, och hon hvilar under tiden så ljuft och
sofver så barnsligt sött, som gungades hon i sin moders
knä — säkert är det äfven denna moder, som kommer för
att sluta henne än en gång i famnen. Ja, så bör ämnet
väljas, att åskådaren förgäter huru det är måladt och lef-
ver med i taflan. Taflan kallas Dioclétienne.
Samma sköna soliga dag åkte vi till gobelinsfabriken
och det bör ingen försumma, som är i Paris. Det är ett
underbart arbete; taflorna, ty man kan ej kalla dem annat,
arbetas som en schaggsöm, fastän sömnaden består af fina
trådar. Med handen på den efter taflans storlek uppspända
ränningen föres nu spolen vexelvis, belagd af hundrade
skiftande färger och nyanser, emellan dessa trådar. Det
är verklig konst! Den tafla som skall afbildas hänger bak-
om arbetaren; han kastar en blick på den då och då. En
flyktig teckning på ränningen antyder huru taflan skall
blifva, men hela nyanseringen ligger i hans eget öga;
dettas färgsinne lär äfven utbildas otroligt. De arbeta ej
vända mot, utan från dagern, för att se desto skarpare,
och man törs knapt upprepa huru många färggradationer
de hade, t. ex. i rödt, och huru förtjusande friska och
mjuka dessa väfda kopior af Raphael och andra stora målare
voro. - Väfven skäres sedan upp såsom sammeten. En
enda tafla, Madonna della Sedia, tog 3 år att utföra. Vi häp-
nåde och beundrade tålamodet, men tänkte, att en så lång-
samt skapande konst skulle taga allt lif och all konst ur
oss, lifliga stackare. Visågo samtidigt den nya Boulevard, der
Maréchal Bréat föll, och der de hade de största barrikader
1848. Vi veta ej om det var inbillning, men nog syntes be-
folkningen, åtminstone bland blusmännen, vara temligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
