- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
105

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fåfängt vill man försöka skildra dess täcka, vemodiga
behag, den lilla borggården, trädgården, parken, dit ingen,
icke ens Ludvig XVI sjelf, inträdde objuden, kaskaderna och
den romantiska konstgjorda grottan, de vackra drifhusen,
allt talade om Marie Antoinette. En förtjusande promenad
är den fram till schweizerbyn, der hon med sina damer
lekte landtflickor och vårdade ankor, höns och kalkoner.
Hade alla hennes nöjen varit så oskyldiga som dessa, hade
hennes öde väl icke blifvit så sorgligt; men olyckan luttra-
de denna rikt begåfvade själ, de gräsliga lidandena brände
bort många missbildningar och det är anledning hoppas,
att hon kom till insigt af, att det låg en högre kärlek i
denna stränga aga, som till en viss grad var sjelfförvållad,
ehuru fädernas missgerningar betydligt medverkade till o-
vädrets hopdragande öfver det olyckliga konungahuset. Den
ädla hertiginnan af Orleans bodde här, då hon blifvit enka,
och de andra kungliga vistades i det större palatset; hen-
nes minne väcker icke mindre deltagande och säkert har
hon uti dessa parker egnat mången stilla betraktelse åt de
skiftande former, uti hvilka lidandet kan drabba oss, der hon,
en ensam enka, vakade öfver de späda barnen och darrade
vid åsynen af de faror, som hotade hennes familjs framtid.
Ja, Guds vägar äro underliga; men Han för det härliga
igenom. Denne Philips af Orleans barn och barnbarn skul-
le ingen välsignelse ega i längden. Huru lågt stämplade
han ej mot sin konung och hans stackars drottning och till
slut röstade han t. o. m. för deras död uti Conventet, sig sjelf
dock till föga båtnad, efter han snart fick vandra samma
väg. Ju mera man på afstånd kan se lifvets händelser, ju
mera smälta de harmoniskt tillsammans både i det allmän-
na och enskilta; de störande motsatserna försvinn och än-
nu klarare skola vi inse detta, då tiden ej mera är till för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free