- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
129

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att modet ej ensamt tillhör mannen, började M. taga för sig.

Just som vi voro i bästa farten kom tåget och man hasta-
de ned i vagnarne och voro om en stund i Arles, der
vi inlogerades i ett stort öde hus. Mycket få resande, in-
sen komfort alls, nakna golf och höga sängar med rigtiga
thronhimlar öfver; det var så olika allt annat, att det var
svårt att somna.

En klar sydländsk morgon; man kan vid middagstiden
så i mantilj, men morgnarne behöfves en yllesjal. Efter
en dito sydländsk frukost med sura, salta och söta oliver
och alla sorters hemska fiskar och några hederliga engel-
ska biffstekar, gåfvo vi oss ut på upptäcktsresor. Arles
är en bra egen stad, stor och öde; man har svårt att tro,
att ej hela nejden förr varit mycket rikare befolkad. Men-
niskorna i hela södra Frankrike tala ett underligt språk,
en blandning af franska, spanska, italienska, latin och ara-
biska; det heter patois helt simpelt, men det är omöjligt
att gissa sig till ett ord deraf, genom att lyssna till en
konversation. Det förorsakade bos M. en obehaglig sinnes-
rörelse, ty det har aldrig förr händt, att hon lefvat ibland
menniskor, hvars språk hon ej något förstått; t. o. m. hol-
ländskan kan man få litet reda på genom att uppmärksamt
lyssna, men här var man alldeles bortkommen; de förstå icke
ens fransyska på landsbygden eller ibland den lägre be-
folkningen i städerna. När vi således efter vanan gingo
ut och skulle se oss om, samt litade på att hjelpa oss
fram med tillfälliga anvisningar af folket vi mötte, funno
vi oss fullkomligt oförstådda; det var otrefligt. Medan vi
stodo der på torget samt kände oss temligen bortkommna,
sågo vi en liten pojke vid pass tolf år komma springande
oss till mötes; hans ljusa hår, blå ögon, gråa hemmaväfda
jacka och bysor, den af klädeslappar sydda mössan, allt
påminde förunderligt om en liten bondpojke i vårt kära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free