- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
130

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sverige. Han tilltalade oss och erbjöd sina tjenster; under
armen bar ban en låda och derutur framtittade ett par
bruna hufvuden med pigga ögon. Vi blefvo glada, ty: för
första gången sågo vi en savoyard med sina små murmel-
djur. Jean var nyss med sin syster-Louise och sin kusin
Francois kommen ifrån savoyen; de skulle nu ut i verlden
och ”gagner leur fortune”. De hade just i ett annat hörn
af det stora torget ämnat börja en representation; murmel-
djuren skulle dansa, Francois spela på en liten fiol, Louise
och Jean sjunga. Vi lofvade att taga Jean till guide i
vår lilla utflygt i staden, men bådo honom ej afbryta före-
ställningen, ty vi hade god tid och så följde vi med till
de andra barnen. Ja, äfven de sågo svenska ut; flickan
hade på hufvudet en röd- och hvitrutig hemmaväfd duk.
Det kan synas mången otroligt, men denna lilla bomulls-
halsduk betraktades icke utan rörelse. Barnen sjöngo rätt
näpna folkvisor, melankoliska och humoristiska på samma
gång liksom våra, sedan dansade murmeldjuren och gjorde
konster vid fiolens toner. Jean atsträckte derpå hatten
till de kringstående: vårt sällskap, placeradt på en massa
byggnadstegel, några tjensteflickor, soldater, en polisman
(en oundgänglig storhet öfver allt i Frankrike), några vackra
fruar med små barn och fem eller sex skolgossar utgjorde
auditoriet. Nu haglade slantar och skämt till Jean, som
svarade helt olika mot våra bondgossar, så hastiga, qvicka
och naiva voro replikerna. Louise mottog recetten i en
stor läderpung och vi gåfvo oss af till de äldsta qvarteren
af staden, åtföljda af Jean, som berättade oss sin historia,
Fadren var död, modren ensam med sex barn, deraf han var
den äldste; nu skulle de gå omkring i verlden tills de sam-
lat femhundra fr:, hvarefter Jean ämnade köpa sig en liten
stuga med en trädgård och en åker samt försörja sin mor
och sina syskon. Louise skulle snart få en man, en så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free