Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi oss att en resa vintertiden mot södern måste väcka
upp de slumrande lifsandarna. Nizzas luft kan ej be-
skrifvas, så egendomlig finna vi den, åtminstone liknar
den närmast kolsyradt vatten, stimulerande och uppretande
svaga nerver, möjligen allt för kraftigt om systemet är svagt,
derföre anses Mentone mest passande för bröstpatienter och
Nizza för nerfsjukdomar. Vid andra frukosten kl. 1 gingo :
vi ned i matsalen, att taga vår första; der fingo vi nu.
tacka vår unge vän för all hans möda. Ensam hade han
kunnat få rum hvar som helst nästan, men för tre perso-
ner var det hardt nära omöjligt, som vi till vår skada hade+
erfarit. Denna tiden på året är här alldeles öfverfullt, men
det förstodo vi ej. Ingen bekant egde vi på det främman-
de stället, som ej var lika främmande som vi sjelfva. Vi
hade skrifvit till M; F. men ej fått svar, således var hon
troligen ännu ej kommen. Den enda ljusglimten i vår osä-
kerhet var att genast uppsöka misserna S., hennes vänner;
de borde veta något om henne och kunna gifva oss goda
råd. Spanjoren skulle flytta till de sina, för att om några
dagar afresa; han rådde oss att genast lemna hotellet, ty
den räkning han fått var enorm och vår skulle blifva myc-
ket större för hvarje timme vi dröjde. KL var 2 och vi
gingo ut på upptäcktsresa. Mycket hade vi förut hört den
älskade M. F. tala om allt här och kände verkligen namn
både på menniskor och gator. Rörda sade vi vår reskam-
rat farväl, men han var så vänlig att vilja följa oss på
vår vandring. "Jag kan ej lemna er förr än jag är lugn i
tanken att ni funnit någon, som kan bjelpa er i denna ’
främmande stad; hvarom icke måste jag göra er bekant
med de mina, ehura min fästmös moder är så svag, att ni
ej kunna få mycken hjelp af dem.” Naturligtvis afböjde vi
detta förslag, men tackade för hans sällskap.
Vår första vistelse I Nizzi var allt utom uppmuntrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
