- Project Runeberg -  Aqvareller från en resa. I. En vinter i Frankrike /
176

(1873) Author: Ebba Ramsay
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bryna deras hud och gifva deras hår en mörkare färg; de
tala om för oss sina resor med fadren till Cap-koloniens
yttersta gränser, om de vilda stammar de besökt och det
goda missionärerna uträttat ibland de stackars menniskorna.

Nizza i Februari.

Främlingar med liknande lefnadsåsigter närma sig
hvarandra snart, då alla hemmets band äro lösta och man
mer än eljest tänker sig det rätta hemmet bortom graf-
ven och mera känner sig som en gäst och en främ-
ling, än då man är omgifven af de kära, hvilka hålla
oss fast vid jorden. Djupa, anderika samtal öfver lif-
vet och dess händelser få vi ofta lyssna till här. Mr
Pilatt och misserna S. voro i dag samlade hos förre
engelska prestens enka, boende i en villa i närheten.
Samtalet föll på bön och bönhörelse och såsom ett lefvande
och alldeles friskt exempel på huru nära Herren är oss och
huru stor den kraft är, som vi ega i bönen och dock så
litet begagna, berättas följande:

Det var en söndags förmiddag i Paris just denna vin-
ter, i början af December. Den protestantiska gudstjensten
var slutad och församlingen åtskildes, vi hade äfven varit
med och hört Armond Delille. Regnet öste ned och många
stodo rådlösa och utan paraply, emedan morgonen varit
solig. och klar. Ett blekt och sjukligt fruntimmer såg sig
bekymradt om efter en omnibus, men alla voro fullsatta; då
närmade sig en ung, behaglig fru och bjöd henne gå under
sin paraply, tills de kunde påträffa en droska. Förunderligt
nog mötte de ingen och deras vandring tillsammans fort-
sattes, äfven sedan regnet upphört. Den yngre damen be-
rättade, att hon var gift med en brorson till Abdel Kader,
mohamedan till sin tro, ”men,” sade hon, ”jag var, ehuru ka-
tolik, fullt så otrogen som han, då vi gifte oss. Snart blef
det likväl annorlunda, jag kom i beröring med protestan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reaqvarell/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free