Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Den reformistiska
fackföreningsrörelsen är kampens fiende.
Av det föregående framgår tydligt och klart att
klasskampen helt och hållet kommit på avskrivning inom den
reformistiska rörelsen. Man har fört arbetarna och deras
organisationer allt längre bort från den ekonomiska
kampen, den direkta uppgörelsen med arbetsköparna på
arbetsplatserna, och i stället utnyttjat dem och
organisationerna i partipolitikens tjänst, vilket resulterat i kohandel
med borgarna, till fromma för de sistnämnda och till
skada för hela arbetarklassen. I de strider, som, trots
alla de förebyggande och prohibitiva åtgärder de
reformistiska och politiska ledarna vidtagit, ändock
förekomma, ha också arbetarna under de senaste åren varit
svårt handikapade. Detta därför att de under inga
förhållanden fått vidtaga åtgärder eller framföra krav, vilka
kunnat ställa "arbetarregeringen" i en svår situation i
avseende på möjligheterna att kunna sitta kvar på
taburetterna eller ifråga om det goda samarbetet med
borgar-partierna. Gång efter annan har därför regeringen eller
dess talesmän bland de reformistiska tjänstemännen i
det kritiska ögonblicket stegat fram till
underhandlingsbordet med dekret, som tvingat underhandlingsdelegerade
på arbetarsidan att stämma ned tonen gent emot
arbetsköparna.
Fullt logiskt har denna skrinläggning av klasskampen
medfört att L. O. i dagarna tagit initiativ till
återupplivandet av vad man en gång, efter Ådalsmorden 1931,
ansåg och på reformistiskt håll förklarade vara en för
alltid avsomnad "storhet", nämligen mondismen. Man
uppger att det är skräcken för avtalslagarna, som stämt L. O.
till denna samförståndspolitik. Och detta fastän L. O. har
700,000 medlemmar och socialdemokratiska
arbetarepartiet är landets största.
Men om L. O. och socialdemokraterna lida av
minder-värdighetskomplex gent emot profitörer, kupongklippare
och arbetsköpare, tycks man i stället vara behäftad med
ett utpräglat storhetsvansinne och en ohejdbar härsk- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
