Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Regeringsformen af den 6 juni 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
REGERINGSFORMEN 1720.
§ 14.
Öfver rikets krigsmagt till lands och sjös äger konungen
högsta befälet.
Jfr RF. 1772 § 19 slutet.
§ 15.
Kommandomål må konungen afgöra i närvaro af den
embetsmän, åt hvilken konungen allmän befattning dermed
uppdragit. Honom åligge vid ansvar att, då dessa mål
beredas, sin mening yttra öfver de företag konungen
besluter, samt att, då hans mening icke med konungens
beslut öfverensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och
råd till ett protokoll, hvars riktighet konungen medelst sin
höga påskrift besanne. Finner nämnde embetsmän dessa
företag vara af en vådlig rigtning eller omfattning eller
grundade på ovissa eller otillräckliga medel att dem utföra,
tillstyrke ban jemväl, att konungen ville kalla till ett
krigsråd deröfver tvenne eller flere af de närvarande högre
militäre embetsmän; konungen dock obetaget att å denna
tillstyrkan och, der den bifalles, å krigsrådets till protokoll
anförda tankar göra det afseende honom godt synes.
Nuv. lydelse 1840/41.
§ 16.
Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra,
vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen förderfva
eller förderfva låta till lif, ära, personlig frihet och
välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen
afhända eller afhända låta något gods, löst eller fast, utan
ransakning och dom, i den ordning Sveriges lag och laga
stadgar föreskrifva; ingens fred i dess hus störa eller störa
lata; ingen ifrån ort till annan förvisa; ingens samvete
tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en
fri utöfning af sin religion, så vidt han derigenom icke
störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.
Konungen låte en hvar blifva dömd af den domstol,
hvarunder han rätteligen hörer och lyder.
Jfr RF. 1772 §§ 2, 16 början; FSA. § 2. Innehållet går delvis
tillbaka till konungabalken i landslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
