Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungaförsäkran af den 25 nov. 1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGAFÖRSÄKRAN 1654.
245
§ 2.
Ingen af annan religion, än den, som förbemäld är,
eller af sådan, som är med svärmerie besmittad, mindre
någon, som sig till uppenbara ogudaktighet och förargeligt
atheisterie slår och märka låter, skall brukas i något
riksens embete eller tjenst, antingen i råd, vid vårt hof, i
collegier, på slott och fästningar, i land och städers styrsel,
hvarken i högre eller lägre kall. Aldraminst måge sådane
lidas eller brukas uti kyrkio- eller skoleväsendet eller
ungdomens upptuktan. Enkannerligen skall ingen, som af
annan lära finnes, än uti föregående articul beskrefven
står, förordnas eller brukas till biskop, superintendent,
hofpredikant, professor vid academierne, lektor vid
gymna-sierne, kyrkoherde eller komminister i städerne eller på
landsbygden, skolemästare eller i andre läroembeten och
ungdomens eller åhörares information, det vare sig i
barne-skolar eller private hus, så att Guds församling i
fäderneslandet och de underliggande provincier må ren, oanfäktad
och i en stadig enighet till Guds namns ära, församlingens
uppbyggelse samt rikets välfärd erhållen varda.
KF. 1720 § 2.
§ 3.
Hvad sålunda föreskrifvit är vele vi i riket och dess
underliggande provincier hålla och handhafva, samt ej något
sjelfsvåld enom eller androm tillstädja emot förordningarne,
särdeles 1655 års religionsstadga och kyrkoordningen. Och
böra fördenskull alla rikets embetsmän, högre eller lägre,
så å landet, som i städerne, derå hafva ett flitigt och noga
inseende, så att all ting igenom Guds nådiga försyn må
förblifva uti dess rätta lag. Skulle någon vara så
obetänksam att utbrista med försmädelse i ord eller gerning
emot Gud och vår christeliga lära, skall med den samma
utan anseende till personen förfaras efter allmän lag.
KF. 1720 § 3. Jfr för §§ 1—3 RF. 1720 § 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
