Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungaförsäkran af den 25 nov. 1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
KONUNG AFÖRSÅKRAN 1751.
november 1716. Skulle vi finna för godt att gå från
förslaget och nämna någon annan, åligger det riksens råd
efter lag inför protokollet sig deröfver att utlåta.
Sammaledes bör ock vid de tillfällen, då någon blifver uti
kabinettet utom förslag nämd till en ledig beställning, målet i
rådet föredragas, och derest en sådan befordran skulle finnas
stridande emot Sveriges lag och regeringsformen och lända
andra redeliga och välförtjente undersåtares välfärd och
förtjenst till förfång, vele vi låta riksens råds tankar och
utlåtelser efter fläste rösterne hos oss gälla och någon annan
dertill utnämna, emot hvilken ingen slik erindran kan
anföras. Och skall vid tjensternas besättande, så under
civil-som krigsstaten till lands och vatn, förnämligast anses
per-sonernes bepröfvade skickelighet, erfarenhet och förtjenst,
och hvilka igenom studier, krigsförrättningar och flere
nyttige vettenskaper gjort sig till ihugkomst och framsteg
värdige, och särdeles derpå akt hafvas, att till hvart och
ett embete inga andre sättias än de, som till det slags
sysslor tjenlige äro och all nödig kunskap hafva. Men ingens
förvärfvade gunst och anseende må lända honom till
befordran uti sådane sysslor och embeten, hvartill han ingen
skickelighet och erfarenhet hafver.
Jfr §§ 2, 6, 13, 19, 21 i denna KF; KF. 1720 § 10; KF.
1720 §§ 12, 40; Kansliordn. 1720 § 50. Genom ständernas beslut
d. 12 och 13 dec. 1751 afgjordes frågan om tillsättande af
kanslipresident. Endast en person skulle af ständerna föreslås Kongl. Maj:t
till utnämning, RSt. skrifv. "/, 1752.
§ 10.
Ingen skall utan föregången och vid laga domstol
an-stäld ransakning eller deras bepröfvande, som dertill efter
förordningarne rättighet äga, på någon tid afhållas från
dess embetes verkeliga förrättande, ej eller utan laga dom
afsättas. Så skall ock ingen emot sin vilja flyttas till någon
annan tjenst och embete; dock att härunder icke begripes
våre utrikes ministrer eller de, hvilkom andre extraordinarie
förrättningar varit uppdragne, de der på viss tid ankomma.
KF. 1720 § 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
