Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det tvåfaldiga krafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Städerna anse sig skyldiga att hålla dem med kvinlig
förströelse. Bakom ligger tanken: annars få vi bråk på
gatorna och privatkvinnor bli antastade.
Ingenting ger oss anledning förmoda, att vi icke i
Sverge skulle haft och hafva upplagor af Solon och
Roberts i smått. Vår lagstiftning tyder därpå. Den går
liksom all lagstiftning hos nästan alla folk i två
riktningar enligt ofvan anförda kraf. Vi hafva särskilda lagar
(strängt taget blott administrativa förordningar, hvilka
dock spela rollen af lagar) för den offentliga kvinnan,
den s. k. glädjeflickan, och särskilda lagbestämmelser för
öfriga kvinnor, i synnerhet för hustrurna, hvilka vi ju
för motsatsens skull gärna kunna kalla de privata kvinnorna.
Till belysande af dessa senares karaktäristik må i
förbigående vidröras, hurusom de genom tidsåldrarne
systematiskt danats under trycket af en viss manlig
smakriktning. Hustrurna borde nämligen representera en
koncentrering af de dygder och egenskaper som icke funnos
hos glädjeflickan — och vice versa — för att de båda
typerna såsom motsättningar skulle komplettera hvarandra.
Detta förklarar hvarför det stilla, dämpade, erotiskt
passiva draget fått en sådan predominens hos idealet af en
gift kvinna. Själfva det gamla medeltida namnet
glädjeflicka kastar äfven ett egendomligt ljus öfver motiven
för äktenskaps ingående och öfver den roll s. k. ärbara
kvinnor hade att utföra.
Förr i världen voro båda dessa slag af kvinnor
samhällets lifegna och jag tror, att man kan säga, att
de på sätt och vis äro så ännu. De ha ju icke ännu
någon bestämmanderätt i den lagstiftning, som afgör
deras öde. På sistone har en lika häftig strid uppblossat
om de lagar, som gälla hustrun, som om de förordningar,
som gälla glädjeflickan. Det är kvinnokönets växande
själfkänsla och frigörelsekraf, som ändtligen gifvit sig
tillkänna och naturligtvis råkat i konflikt med det sexuella
slafveri, som samhället d. v. s. männen satt i system.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
