- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
34

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språkljud och rättstafning - 23. K - 24. L - 25. M

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 34 -

Anm. I finska ord nyttjas
ofta kSy t. ex. Särkilaks,
Impi-loks, Savolaks.

7. Långt k och sje i
förening tecknas med ai (1. xj) i
orden Vexiö (Vexjö), annexion
och reflexion.

Anm. Kti i låneord, t. ex.
auktion, direktion, friktion,
lektion, bör uttalas som k och sje,

24. L betecknar Z-ljudet.

Om Ij se J (22. 1. Anm. 3
samt 8).

L-ljudet skrifves med I, t. ex.
lag, al, all, fylla, fyllde, fyllt,
kyla, kylde; kylt, säll, sällt,
hulnad, mulna, svalna, kallna,
ställning.

Anm. 1. Märk stafningarna
alldeles, alltet (best. f. af allt),
alltid, allvar, bevillning, dallra,
bullra, gallra, gillra, jollra,
ni-vellera, skillnad (skilnad), tallrik,
tills (= till dess), urskillning (o.
urskiljning), vallfärd (icke
»valfärd») samt aldrig, almanacka,
almosa (1. allmosa). April,
helvete, kalikå, mulbär, salpeter,
y>valmar* (vadmal), vilkor och
Albert, Alfred, Algot, AlHk,
Halvar, Hjalmar, Ulrik,
Vilhelm, Volmar, Algutsboda,
Al-gutsrum, Ultuna, hvilka ord
städse hafva långt I, äfvensom
Valborg, Valfrid och valkyria,
i hvilka uttalet vacklar emellan
kort och långt L — Till följd
af något olika uttal förekommer
både makrill och makril.

Anm. 2. I böjda former af
adjektiv på -el torde vara bäst
att skrifva enkelt 1. Bruket är
mycket vacklande: officiel, offici-

ela och officiella. Åfven i sing.
skrifver mången ell för el.

Anm. 3. Falna, falaska och
Valhall böra uttalas med lång
vokal i första stafvelsen.

Anm. 4. Om »bol», »gål»,
»gäle» o. d., i stället för bord,
gård o. s. v., se B (29. Anm. 2).

Anm. 5. L är ofta stumt i
orden karl, verld och verldslig.

25. M betecknar m-ljudet, t.
ex. mod, tom.

Anm. 1. Långt m-ljud skrifves
med två m, endast nar vokal följer,
t. ex. hemma, klämma, rummet,
men buxbom, kam, lim, våm
(våmb), doms, tömde, tömd, tömt,
tomt, dimbild, trumhvirfvel. —
Subst. (qvarn-)damm och lamm
torde, åtminstone när de stå
enkla, böra skrifvas så, som här
skett, till skillnad från dam
(fruntimmer) och dam (stoft) samt
adjektivet lam.

Anm. 2. I böjningar och
afledningar af ordet dom
(domare, domen, döma, efterdöme,
omdöme, m. fl.) samt i romare,
romersk och amen skrifves m
enkelt, ehuru ljudet mestadels
uttalas långt. I vissa trakter (t.
ex. i Finland och på Gotland)
är m kort i dessa ord..— Ordet
madam skrifves i pluf. madamer,
ehuru m är långt. — I forna
tider tecknades långt m enkelt
äfven i andra dylika fall, t.
ex. »drnma», »froma», »glöma»,
»toma», stundom med ett streck
öfver bokstafVen, t. ex. »gamal»,
»gaman», »stama», »strima.»

Anm. 3. Filigrams är en för
vårt språk lämpligare form än
filigrans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free