- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
48

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språkljud och rättstafning - 40. Konsonantmöten - Egennamns stafning - 41. Andras tilltalsnamn - 42. Förnamn - 43. Namnet på vårt land - 44. Namnen på Sveriges grannriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller tillägga någon konsonant.
Man skrifve annalkande,
borttaga, dårrepe, dödssår
(jfr
dödsår), efterrättelse (icke
»efterättelse»; jfr efter-apa), egennyttig,
emottaga, förråda, försiggå,
halsstarrig, hyper-romantisk,
iakttaga, innästla, korsstyng, kringgå,
lifsstraff, lössöfd, meddela,
ddryg, parmmätare, roffogel,
segelled, segerrik, segerrus, släddon,
tillfredsställa
(ställa till freds),
öfverensstämma, öfverraska,
öfverrumpla, öfverrösta
(jfr
öfver-ösa), Österrike o. s. v. samt vid
fördelning på två rader och eljest
då bindetecken nyttjas:
dock-klädning, fall-lucka, kross-sår,
natt-tub, platt-tysk, rätt-trogen,
sill-lake, till-lämpa, torr-rolig,
upp-passare, upp-piggande,
ägg-gula
(äggegula) o. s. v.

Egennamns stafning.



41. I andras tillnamn får man
icke göra den ringaste ändring.
Man skrifve således Karlsson,
Karlson, Karlssohn, Karlsohn,
Karlzon
eller Carlsson, Carlson
o. s. v.; Kullberg, Kullbergh
eller Cullbergh; Lindquist,
Lindqvist
eller Lindkvist; Vallin eller
Wallin o. s. v., allt efter som
namnens egare sjelfva stafva.

De från språkets allmänna
skriflagar afvikande
ljudbeteckningarna i tillnamns stafning bero
mestadels derpå att de
härstamma från äldre skeden af
språkets utveckling eller äro af
främmande ursprung samt i
enskilda fall på okunnighet eller
fåfänga.
42. I fråga om förnamn kan
man ej yrka samma stränghet,
som när det gäller tillnamn, enär
det är svårare att komma i håg
huru hvarje enskild skrifver sitt
förnamn. Har man särskildt lagt
på minnet huru vissa personer
pläga skrifva (t. ex. Arvid,
Arwid, Arfwid
l. Arfvid, Karin
l. Carin, Karl l. Carl, Rikhard
l. Richard, Oskar Teodor l.
Oscar Theodor), så gör man
bäst i att skrifva som de. —
Vidkommande historiska
förnamn och då det är fråga om
förnamn sjelfva såsom sådana,
utan afseende på viss person,
eger man att följa de vanliga
rättskrifningslagarna.
43. Namnet på vårt land torde
rättast skrifvas Sverige. Den
ursprungliga formen, Svea rike
(svearnas rike), sammandrogs
först till Sverike, och deraf blef
Sverige, med hög ton (akut) på
första stafvelsen. Många skrifva
Sverge; men denna form kräfver,
i likhet med andra tvåstafviga
svenska ord på vokal, egentligen
låg ton (gravis) på första
stafvelsen. Jfr t. ex. orden Börje,
svärje, värje, ärje
(pres. konj.
af svärja, värja, ärja) o. s. v.
En och annan har, utan att vinna
efterföljd, sökt återupptaga
formen Sverike.
44. Namnen på Sveriges
grannriken
böra skrifvas: Norge
{icke »Norrige»), Danmark (icke
»Dannemark»), Finland (icke
»Finnland»). De motsvarande
adjektiven äro norsk (icke
»norrsk»), dansk, finsk och
finländsk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free