Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 50. Stor begynnelsebokstaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 59 -
1. I hvarje ord, som börjar
en mening, äfven i direkt
an-föring, då anföringsord föregår.
Ex. Lifvet ar kort, I fjerde
budet heter det: Du skall hedra
din fader och din moder!
2. I alla egennamn (nomina
propria), jämväl personifikationer
af liflösa ting äfvensom namn
och titlar på skrifter,
institutioner o. s. v. Ex. Karly
Matilda, Erik Gustaf Geijer, Sverige,
Norden (= Skandinavien),
Göteborg, Köpenhamn, Kyrkostaten,
gubben Vinter (om årstiden),
poemet Nattvardsbarnen, tidningen
Aftonbladet,
Landtmaterikonto-ret. Doktor X, har utgifvit en
bok, som afhandlar Rosomas
strid om England. Professor R.
håller föreläsningar på
Vetenskapsakademiens hörsal. (Men
Äfven Sverige har sin
vetenskapsakademi).
Anm. 1. När ett proprium
utgöres af fiere fristående ord,
nyttjas stor bokstaf numera
vanligen endast i det första af dessa,
såvida icke något af de öfriga
är i och för sig ett proprium.
Ex. Svenska akademien. Heliga
landet, Hvita hafvet. Gamla och
Nya testamentet; men Gamla
Kastilien (jfr vårt gamla Sverige),
Mindre Asien.
Anm. 2. Fordom användes
nästan alltid, och af många
skrifves ännu, stor bokstaf i början
af alla hufvudorden i egennamn,
t. o. m. i senare beståndsdelar
I af sammansättningar (Svenska
I Akademien, Röda Hafvet, Stats-
• Kontoret, Kongl. Vetenskaps- och
Vitterhets-Samhället i Göteborg
o. s. v.).
Anm. 3. Blot-Sven, Lill-Jan,
Åk-Tor o. d. torde vara bättre
än »Blotsven» (jfr brudsven),
»Lilljan», »Åktor»
o.s.v.—Nordamerika, Sydamerika o. d.
nyttjas dock ganska ofta jämte
Nord-Amerika, Syd-Amerika o. s. v.
Anm. 4. Adjektiv, appellativa
substantiv och andra ord,
härledda från nomina propria, samt
ord, i hvilka sådana utgöra första
sammansättningsleden, skrifvas
af somliga med stor
begynnelse-bokstaf. Detta torde vara
obehöfligt, i synnerhet då nomen
proprium är allmänt bekant och
teckningen med liten bokstaf ej
kan föranleda missförstånd. Det
medför säkerligen ingen
olägenhet att [-^]sx\fv2ipeterspenning,sten-torsstämma,-] {+^]sx\fv2ipeterspenning,sten-
torsstämma,+} stockholmsk,
stockholmare och stockholmsbo, svensk,
dansk, norsk, fransk, tysk,
luthersk, calvinismen, tegnérsstaty
eller t. o. m. lappar, finnar
(såsom folknamn), liksom lapsk,
finsk, skotsk o. s. v. Större skäl
är då att skrifva t. ex.
Alsike-klöfver, Aronsstaf, Salmonibref,
Köpingsbo, innevånare i staden
Köping (jfr köpingsbo, som är
hemma i en köping), Sjöviksbo
(innevånare i byn Sjövik).
3. I orden Gud och Herren,
då de nyttjas om den Allra
högste, samt den Helige ande
och andra med dem liktydiga
ord, t. ex. Fadern, Ordet (men
icke i de motsvarande adjektiven).
4. I första ordet af hvarje
versrad i bunden stil, särdeles
när ej hvarje vers har sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
