Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skiljetecknen och andra skriftecken - 52. Om skiljetecknen och andra skriftecken - 53. Punkt (.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 65 -
ningstechen, omsägningatecken,
et-tecken, förklaringstecken,
dito-tecken och qvantitetstecken.
Nägra af dessa tecken
användas för mycket olika
ändamål. Se t. ex. Punkt, Kolon
och Tankstreek.
Pausernas längd vid
nedan-nämnda skiljetecken har blifvit
angifven på följande sätt:
komma.............. 1
semikolon........... 2
kolon ............... 3
punkt .............. 4,
d. v. s. att vid komma göres så
långt uppehåll, som behöfves för
att säga ett, vid semikolon så
långt uppehåll, som behöfves
för att säga ett, två o. s. v.
Biktig interpunktion är af den
allra största vigt. En persons
sätt att nyttja skiljetecknen är
en ganska tillförlitlig gradmätare
på hans bildning, eftertanke och
ordentlighet.
Korrekt satsbildning är ett
nödvändigt vilkor för god
interpunktion. En sådan försvåras
eller omöjliggöres genom fel mot
satsläran.
Att högt och omsorgsfullt
uppläsa hvad man skrifvit främjar
skriftecknens rätta bruk.
Mycket ofta gifva samma ord
olika mening med olika
interpunktion. Det är t. ex. stor
skillnad mellan ett mindre^
vackert rum och ett mindre vackert
rum, mellan den andra^ vackra
flickan och den andra vackra
flickan, mellan Pröfva nu, Åtle!
och Pröfva nu Atle!, mellan
Den karlen är så god som två,
medborgare och ... så god som
Linder, Sv. språkets behandl.
två medborgare, mellan Ingen
din like^ Garibaldi, sett och
Ingen din like Garibaldi sett.
— Vid en omröstning år 1714,
då det var fråga om att göra
prinsessan Ulrika Eleonora till
regentinna, lär en person hafva
skrifvit: »Att anmoda hennes kongl.
höghet nekar jag intet är det
henne och riket nyttigti», hvilket
med olika interpunktion blir
antingen : Att anmoda h. k. h. nekar
jag intet^ är det [= om det är]
. .. eller: Att anmoda . .. nekar
jag. Intet [= icke] är det. ..
— Ett särdeles åskådligt
exempel i samma afseende utgöra
följande verser, som uppgifvas vara
ett af en domare afkunnadt
utslag i ett tvistemål:
»Om nådig fröken det gamla aset^
Den gamle hästen^ begrafva vill.
Så må hon veta: det hörer rac-
kam.
Och ej vällofliga rätten tilh,
hvilka ord få en helt annan
mening, om man sätter komma efter
»fröken», men ej efter »hästen».
— Märk äfven följande
tvetydiga förklaring: »k« jag af
honom lånat en summa penningar
erkännes icke utan skäl fordrar
han liqvid.ii
53. Punkt (•) sättes
1. Eftér afslutade perioder,
som innehålla ett påstående;
således efter meningar, som icke
utgöra direkta frågor eller äro
utrops-, önske eller
uppmaningssatser. Ex. Nya sanningar röna
i början motstånd» Jfr
Semikolon (67. 4).
Anm. 1. När en direkt
anfö-ring slutar inuti en mening, sättes
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
