- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
68

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skiljetecknen och andra skriftecken - 56. Komma (,)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 68 -

An m. 2. Framför men oahutan,
när de stå som konjunktioner
inuti meningar, sättes komma,
äfven om de följande satserna
äro sammandragna. Ex. Han är
klok, men icke rik. Karl reser
icke i dag, utan i morgon.

2. För att från hufvudsatser
skilja fullständiga relativbisatser
(sådana, i hvilka relativet är
utsatt). Ex. Lycklig är hvarje
menniska, som är nöjd med
sin lott. I Paris, der Qivarest)
han uppehållit sig flere år, har
han många vännen*. Vi besökte
en grufva, hvarur malm hemtas.
Gossen är flitig, hvilket gläder
mig (= och det gläder mig).
Jfr B. 3 och C. 1 o. 2.-

Anm. Om före relativet står
en preposition, ensam eller i
förening med andra till satsen
hörande ord, sättes kommat
naturligtvis före dessa. Ex. Den son,
för hvilken modern var mest svag,
har artat sig sämst. De skäl,
på grund af hvilka han fattade
sitt beslut, äro i alla afseenden
bindande.

3. För att skilja hufvudsatser
från konjunktionalbisatser,
jämväl sammandragna. Ex. Hon var
frisk, när hon var ung. Jag skall
komma, om jag får tid,
Hjelp-presterna behöllo titeln diakonus,
äfven sedan de fått ordinarie
anställning. Han sprang, tills
(1. till dess, icke »tills dess») han
tappade andan. Han öfvervann
svårigheterna, derigenom att han
besegrade dem. Försöket
lyckades, ehuru ej fullständigt. Han gaf
med sig, fastän {ehuru) ogärna,
»Det adertonde århundradet slö-

sade med stora, fast sväfvande
löften.» (Fryxell.) Många
men-niskor sågo de olyckliges nöd,
utan att någon kom dem till hjelp.

Anm. Vid interpunktion i
konjunktionalbisatser, som inledas
med derigenom att, i det att, i
det fallet att, på den grund att,
på det att, så att, till dess att,
under det att, un^r
förutsätt-ning att^ än att; i den mån som,
just som, samnia dag som, så
långt som, så länge som, så o fta
som, så snart som; från det
\ögonblick då^ först då (— icke
förr än då), vid den tid d^ och
andra dylika s. k.
konjunktional-uttryck bör man icke sätta komma
framför att, som och då, utan
framför det första ordet i
ordförbindelsen. Ex. Mannen har
kommit till välstånd, derigenom
att han varit ordentlig.
Löjtnant K. uppsatte sitt testamente,
under förutsättning att han skulle
falla i striden. Brottslingen
inmanades i häTpte, samma dag
som rådhusrättens dom föll. B.
reser alltid ut till sin landtgård,
vid den tid då sinultronen hålla
på att mogna. Jfr Striden
af-stannade, först då {= icke förrän
då) mörkret inbröt och Han kom
först {= första gången), når
vi åto middag, och sedan på
qvällen.

Mycket ofta äro orden att, som
eller då utelemnade, utan att
detta förändrar ordförbindelsens
egenskap af konjunktion. Ex.
Du skall hedra din fader och
din moder, på det dig må väl
gå. Hjalmar besöker sina
föräldrar, så ofta han har ledigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free