- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
75

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skiljetecknen och andra skriftecken - 56. Komma (,)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

– 75 -

icke har något formelt subjekt
(jfr A« 4). Ex. Hon sjunger
och. hon ler. Den som lefver
får se. Jag vet att han kommer.
»Hans ridderliga mod — ett arf
som följde Vasars blod — Ej
Volmars stad förglömmer».
(Ni-cander.) Att han blir statsråd
år afgjordt. Jag tror ej att
^ vet hvad rädsla år.^ Föga
anande att en olycka skulle
inträffa, började han sitt arbete.

C* Eommats användning är
i vårt språk underkastad stor
omvexling, dels på grund af
författares olika åsigter och tycken,
dels såsom följd af bristande
insigt och eftertanke.

1. Många sätta komma vid
alla relativbisatser.

2. I öfverensstämmelse med
det franska
interpunktionssyste-met utelemna många detta
skiljetecken vid sådana
relativbisatser, hvilka till hufvudsatsen foga
en nödvändig bestämning och
som följaktligen icke kunna
borttagas, utan att
sammanhanget blir ofullständigt eller
felaktigt, men utsätta kommat, om
bisatsen endast innehåller en
tillfällig bestämning och
hufvudsatsen alltså utgör en
fullständig mening, äfven om bisatsen
borttages. Ex. Den hund som

, sof ver fångar ingen hare. Denne
hund, som jag nyligen köpt, har
fångat en hare. En god regel,
som borde införas i vårt språk,

. om den icke för den större
allmänheten vore för svår att
till-lämpa.

3. Somliga utelemna alltid
kommat framför ae«-satser och

andra konjunktionalbisatser,
hvilka utgöra för sammanhanget
nödvändiga fyllnader till
hufvudsatsen. Ex. Jag vill att man lydtr
mig. Pastor X. lefver icke såsom
han lärer.

Förslag om regelmässig
ute-lemning af komma framför
att-satser äro gjorda, men hafva
icke vunnit efterföljd. I en stor
mängd enskilda fall kan
naturligtvis utelemning ske utan
någon olägenhet; men i andra fall,
då nämligen a«-satser börja
längre satsföreningar eller, ehuru
enkla, hafva en betydlig längd,
är skiljetecknet ofta väi
behöf-ligt. Under sådana förhållanden
har författaren af denna skrift
icke ansett sig böra upptaga
ofvan antydda regel.

4. Ganska många sätta — i
öfverensstämmelse med det
allmännast gängse bruket i tyska,
danska och norska skrifter —
komma framför indirekta
frågesatser. Ex. Han vet, hvad han
vill. Säg, hvarför du är
ledsen! Enär likväl i dessa fall
komma mycket sällan behöfves
för åskådlighetens främjande och
ej kan utmärka hvilopunkter för
rösten, eftersom några sådana
icke erfordras framför indirekta
frågesatser, så är ej häller skäl
att utsätta skiljetecken. För
öfrigt har erfarenheten ådagalagt,
att kommats utsättande i nämnda
fall snarare motverkar än främjar
en god läsning, och iakttagelser
vid det allmänna skrifbruket gifva
vid handen, att den gamla regeln
om komma vid indirekta
frågesatser af några icke alls och af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free