- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
76

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skiljetecknen och andra skriftecken - 56. Komma (,)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 76 -

de fleste mycket ojämnt
iakttages.

6. Synnerligen vanliga fel
äro att utelemna komma: mellan
längre hufvudsatser, som hafva
olika subjekt (A. 1); efter
indirekta anföringssatser (A.5);
framför hufvudsatser, som följa pà
bisats; mellan tvà attribut, som
hvar för sig äro sjelfständiga i
förhållande tiill hufvudordet (A.
8); omkring apposition som står
efter hufvudordet (A, 9); omkring
utrops- och tilltalsord, som stå
inuti en mening (A. 12), samt
att sätta komma: såsom
förkortningstecken, i stället för punkt
(53. 4); mellan siffror, i stället
för tankstreck, för att beteckna
ett ungefärligt tal eller en
begränsning (60. 7); inuti
konjunk-tionaluttryck (A. 3). — Följande
meningar och ordställningar äro
felaktigt kommaterade i dessa
afseenden. »Han vördade sin fader
och sin moder nästan tillbad han».
»Den, som lefver får se». »Han
författade så länge, han var frisk
och studerade sedan». »Man lärer
så länge, som man lefver». »Karl
XII:s moder Ulrika Eleonora var
en ädel qvinna». »Den trånga,
inre gården». »Drottning Elisabet
understödde protestanterna och
konung Filip katolikerna».

D* Icke minst för
kommateringens skull är det af vigt att
hafva akt på de ord och
ordförbindelser, som förekomma i
olika betydelser. Några exempel
må anföras.

1. Att är dels konjunktion
(T. »dass», E. »that»), dels
infinitivmärke (infinitivartikel; T.

»zu», E. »to»). Endast i förra
fallet har det komma framför sig.
Ex. »Du skall hedra din fader och
din moder, att (—på det att)
dig må väl gå. Han vet, att
han lefver. Det gläder mig,
att du har helsan. Försök att
hjelpa dig sjelfl

2. Eller är dels (i förening .
med »hvarken») kopulativ
konjunktion, dels (i förening med
»antingen» och »vare sig»)
dis-junktiv konjunktion, dels
identitetskonjunktion. I de båda
förstnämnda fallen sättes icke
komma; men vid »eller» som
identitetskonjunktion bör detta
skiljetecken nyttjas, åtminstone när
missförstånd eljest kunde
uppstå. Ex. I dag ha de hvarken
fått mat eller dryck. Man hör
göra nytta, vare sig man är
fattig eller rik. Trappan, eller
(rättare) stegen, som leder upp
till vinden, är högst usel. (Men
»Der finnes hvarken trappa eller
stege»).

3. Hvadan brukas någon gång
relativt, i betydelsen »hvarför»,
och har då komma framför sig;
men i de flesta fall är det
inter-rogativt, med betydelsen
»hvar-ifrån», och behöfver då, när det
inleder indirekta frågesatser, icke
komma. Ex. F. är elak,
hvadan alla sky honom. »Vädret
hlåsèr hvart det vill; men du
vet icke hvadan det kommer eller
hvart det far». Jfr A. 2 och
B. 2.

4. Adverbet hvar oaYx några
af dess sammansättningar: Ävara/,
hvarest, hvarför, hvari,
hvar-ifràn m. fl., brukas dels relativt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free