- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
81

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skiljetecknen och andra skriftecken - 60. Tankstreck - 61. Anföringstecken l. citationstecken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

~ 81 -

8 tusen). 1682^1882 (=
från ocb med 1682 till och med
1882). 1856^3 (= från och
med 1856 till och med 1863).
Kl, 12-^ e, m.

8. Emellan namnen på
ändpunkter och hufvudstationer i
samfärdslinier. Ex.
Gefle^Falu-banan, Ångbåtslinien Stockholm
-^Kalmar^Lybeck. (Deremot:
»Ångfartyget Linné har afgått
till Björneborg, Kristinestad och
Vasa».)

9. I s. k. tmetiska
konjunktioner och propositioner, när de
ej förekomma i grammatiskt
sammanhang. Ex. Hvarken—eller.
För^skull,

Anm. 1. I vanliga fall
behöfves icke tankstreck efter
punkt, frågetecken och
utropstecken, ej häller i slutet af
meningar och stycken.

Anm. 2. Slösa ej med
tankstreck och tillse särskildt, att ej
många sådana med olika
betydelse få plats i samma period
eller i ett sammanhängande
stycke! Detta skiljetecken bör
ej häller nyttjas i stället för
kolon, semikolon eller komma,

B. Dubbelt tankstreck
nyttjas ofta såsom parentestecken.
Se Inneslntningsteeken (59).

61. Anföringstecken 1.
citationstecken (»...»,"...„,’...’)
nyttjas vid början och slutet af
ordagranna citat, såväl omkring
hela meningar och satser som
kring enstaka ord och uttryck
(boktitlar, nybildade eller
ovanliga ord och vändningar m. m.). —
Om framför citatet står ett
direkt anföringsord, sättes efter
Linder, Sv. språkets behandl.

det senare ett kolon. — När
en anföring står inuti ett annat
stycke, som har citationstecken,
nyttjas antingen sådana tecken
af annat slag eller enkla
apostrofer. Ex. Herr prosten talte:
^^Döbeln är en hedning’^
Författaren till
skaldestycket’^Vladimir den store’’ är Stagnelius.
Arkitekturen har blifvit kallad
"en frusen musik", "Det är",
skref min bror, "ingen olycka
att vara fattig", »Någon aning
nu föll honom in ... ’Dammar
det ej’, sade han, ’på vägen f
Skäller icke Herkules vidgHndf’»
(A. M. Lenngren). Jfr Kolon
(58. 1).

Anm. 1. Stundom, ehuru
numera ej ofta, sättes
anföringstecken framför (ibland jämväl
efter) hvarje rad i ett citeradt
längre stycke.

Anm. 2. Om i början, i slutet
eller inuti ett citat ord utelemnas,
hvilka anses vara för läsaren
bekanta eller äro för tillfället
obe-höfliga, plägar man sätta några
streck eller punkter i stället för
de uteslutna orden. För öfrigt
må i citat inga ändringar eller
uteslutningar göras. Om endast
början af en mening elldf ett
längre stycke anföres och allt
det ÖPriga utelemnas, är det bäst
att, der citatet slutar, sätta o.
s. v. eller etc.

Anm. 3. Ett vanligt fel är
att sätta citationstecken omkring
indirekt anföring, ehuru
ordformer och satsföljd äro ändrade,
nya ord tillagda o. s. v. Man
får ej skrifva: Herr prosten
sade, »att Döbeln var en hed-

6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/regler/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free