- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
85

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Substantivartiklarna - 76. Slutartikeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

– 85 -

foten, handen, kaptenen, aktören;
akademien, anomalien,
filantro-pien, filosofien, kemien, parodien,
symmetrien, teologien (jfr, hvad
de åtta sista vidkommer, orden
min, din, sin, fin, gin, lin, pin
samt atropin, bäckasin,
trampolin o. d.)

Anm. 1. I hvardagsspråket
och i vers få några maskuliner
och femininer på -Z och -r
stundom endast -n. I skrift sättes då,
företrädesvis i de enstafviga
orden, ofta apostrof före artikeln.
Ex. AVn, saVn, burn, fur*n,
mur’n; tullnär n, inspektör n (1.
inspektöm); >. .. de gråa
fjällen Med isadt pansar stå kring
daVn på vakt». (A. A.
Graf-ström). »Den af oss, raska
barn. Som gaf den längsta
lyran, Var den förnämsta karVn».
(A. M. Lenngren).

Anm. 2. Mask. och fem. på
kort -el, -er, -or och -ur samt (i
hvardagsspråket) åtskilliga mask.
på kort -ar {-are) och några
mask. på långt -er antaga
endast -n. Ex. Adeln, handeln,
skyffeln; eskadern, modem,
vintern, ådern; lektorn, professorn
(stundom lektoren, prof essoren);
purpurn, turtum; bägarn
{bägaren), sommarn {sommaren);
kamrern (jfr kamreraren),
offi-cem (jfr officeraren), sektem (jfr
sekreteraren). — Tvåstafviga
ord på kort -el, företrädesvis de
som hafva låg (grav) accent på
penultima, samt trestafviga ord
med samma slutstafvelse få dock
ofta -en .Ex. Aposteln o. apostelen
{icke »apostlen»), artikeln o.
ar-tikelen {icke wtiklen»), bindeln

o. bindelen, episteln o. epistelen,
himlen o. himmelen {icke
»himmeln»), morteln o. mortelen.

Anm. 3. Mask. och fem. på
kort -en utstöta slutstafvelsens e,
när artikeln vidfogas. Ex. bottnen
(af botten), drottnen (af drotten),
socknen, öcknen. Jämväl ordet
moder bortkastar stundom i best.
form slutstafvelsens e {modren;
jfr adj. modem). Så någon gång
äfven broder och fader samt,
ehuru ännu mera sällan, dotter
och syster, Deremot hungem,
segern, slummern, teatern,
vintern, åldern, ångem, liksom
kapseln, tröskeln o. s. v. {icke
»hun-gren», »segren», »slumren»,.
»tea-tren», »kapslen», »trösklen» o. d.).
Jfr Anm. 2.

Anm. 4. I Finland, och
någon j;ång.äfs:en i Sverige, nyttjas
endast -n såsom slutartikel i
främmande feminina på -t
(»analogin», »epidemin», »farmacin»,
»melankolin»).

Anm. 5. Mask. och fem.,
som i skrift eller (genom
assimilation af d med föregående
n) i uttalet sluta på n redan i
obest. form, hafva stark böjelse
att förblifva oförändrade i den
bestämda formen. Ex. Apoteket
Hvita Björn, Bolaget Union,
Draga på mun. Fara längs
strand. Vid eldqvarn, I gränd.
Ha någonting i hand. Han gick
till botten. Se på mån\ Midt i
termin, f

I god prosa och vårdadt
talspråk plägar dock slutartikeln
merendels förekomma i dylika fall.

2. Maskulina och feminina
substantiv, som sluta på vokal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/regler/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free