Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Substantiven - 83. Genus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 92 -
Substantiven.
88. Genus.
1. 1 det äldre språket och
ännu i nästan alla landskapsmål
är i regeln hvarje substantiv
antingen mashuUnum, femininum
eller neutrum och motsvaras i
sing. af personalpronomina han,
hon eller det. I det nyare
högsvenska tal- och skrif språket
gö-res, liksom i engelskan och
danskan, i allmänhet icke skillnad
på mask. och fem. annat än i
fråga om subst. med naturligt
kön. I st. f. han och hon brukas
den (>(len-kön»). — Bland
huf-vudorsakerna till denna
förändring i språket äro helt visst
kasusformerna honom och henne,
hvilka, när de genomgående
nyttjas i st. f. den, orsaka tyngd
och släpighet.
De språk och dialekter, i hvilka
skillnaden emellan mask. och fem.
noggrant iakttages, hafva relativt
korta eller lätt uttalade oblika
kasusformer i 3:dje pers. sing.
mask. och fem. af det
personliga pronomen (jfr T. ihm, ihr;
Fr. le, la, lui, elle; It. lui, lei;
Sv. dial. -n, -an, -na), och i dem
uppehälles genusskillnaden äfven
genom andra, i svenska riksspråket
obefintliga medel, bl. a. olika
former i mask. och fem. hos
artiklarna (T. de?*, die; ein, eine;
Fr. le, la; It. il, lo, la; Sv.
dial. en, e), adjektiven (T. guter,
gute; Fr. bon, bonne; It. buono,
buona; Sv. dial. hviter, hvit)
och possessiv-pronomina (T. mdn
1. meiner, meine; Fr. mon, ma;
It. mio, mia; Sv. dial. min, mi)
o. s. v. — Om substantivens
fördelning på tre kön se för
öfrigt Es. Tegnér, »Språkets makt
öfver tanken» (1880), s. 71—
82, samt Svensk tidskr. 1874,
s. 137 o. f. (»Om språk och
nationalitet»).
2. Personifiering medelst han ^
och hon, hana och hennes,
honom och henne, »hvilka hafva en
betydligt fylligare klang än dem,
kan likväl ofta med fördel
användas, särdeles i poetisk
framställning.
Anm. 1. Å några orter
(Stockholm och dess omgifningar)
förekommer han i en stor mängd
fall såsom ersättningsord äfven
för appellativa femininer {boken,
dufvan, kon, lådan, taflan,
trappan m. fl.). Detta är
naturligtvis ett stort fel.
Anm. 2. Genom påverkan
af främmande språk eller af
andra orsaker framträda åtskilliga
substantiv med oriktigt genus,
exempelvis de maskulina orden
lag och vetenskap, som icke
sällan ersättas med hon (jfr T.
»die Wissenschaft»; Fr. »la loi»,
»la science»), och det
feminina sol, hvilket rätt ofta
er-sättes med han (jfr Fr. »le
so-leil»; Lat. »sol», m.). Tydligt
borde dock vara, att om man
vill framhålla genus, detta bör
ske i öfverensstämmelse med
svenska språkets lagar.
Anm. 3. Här må jämväl
påminnas om missbruket att vid
sammanställning af genit. slags
med vissa attribut (obest.
artikeln och några pronomina) göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
