- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
94

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Substantiven - 83. Genus - 84. Nysvenska substantivs böjning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 94 -

hafva, såBom föga lämpliga, mer
och mer kommit ur bruk^
Ensamt fru jämte familjenamnet (i
utanskrifter på bref o. d.
jämväl förnamnet) anses fullt
tillräckligt.

Anm. 2. I fråga om
qvin-liga titlar, som utmärka
befattningar och yrken, förekomma
dylika ändelser endast i några ord,
som icke motsvaras af maskulina
börds- eller ämbetstitlar, t. ex.
Iconstnärinna, lärarinna,
prest-inna, sångerska och sångarinna,
sätterska, tvätterska. Eljest
nyttjas de maskulina formerna äfven
om qvinnor, t. ex. artist,
botanist, doktor, filolog, filosof,
kandidat, klockare, organist
(orgel-nist), professor, seminarist,
tele-grafist. ~

Anm. 3. I några fall
nyttjas om qvinnor maskulina och
feminina former ömsevis, t. ex.
författare o.författarinna,
konstnär o. konstnärinna, poet o.
(sällan) poetissa, skald o. skaldinna.

Anm. 4. Åndelsen -inna
förekommer äfven i några djurnamn,
t. ex. björninna, lejoninna (Gsv.
^ »lejinna»), tigrinna, varginna,
åsinnna.

5. Sammansatta substantivs
kön bestämmas i regeln af sista
sammansättningsleden. Undantag
äro bl. a. attribut, n., men tribut,
m.; beskärm, n., men skärm, m.;
förakt, n., men akt, f.;
ledamot, m., af mot, n.;
muskedun-der, m., men dunder, n.; notvarp,
n., men varp, m.; vittnesbörd, n.,
men börd, f. (liksom innebörd,
nederbörd, uppbörd)’, ögonblick, n.,
men blick, m.

84. Nysvenska snbstantlTS
böjning.

1. För praktiskt ändamål
indelas substantiven, hvad deras
böjning vidkommer, lämpligast
i fem deklinationer, efter sina
ändelser i nom. plur.:

l:a på -or: flickor, sagor;

2:dra på -ar: dalar,
näringar;

3:dje på -er: vänner, saker,
partier, gymnasier;

4:de på -n: riken, bin;

6:te, som har plur. lika med
sing.: band, köpare, ordförande,
belgier.

2. Substantiven med plur. på
-or äro till största delen
tvåstafviga femininer på -a; men
samma ändelse hafva jämväl
åtskilliga en- och tvåstafviga
femininer på konsonant, dels några
med dubbelformer (på -a och
på konsonant), dels ett och
annat enstafvigt på konsonant: byw
(byxa), flagg (flagga), hyll (hylla),
kos (kosa), yx (yxa), åder (ådra) ;
ros, vad (tjockben; ^irvad, not.,
pl. vadar), våg, Åfven toffel
har plur. -or: tofflor (af en
äldre sing. toffla).

Anm. 1. I hvardagsspråket
får man stundom höra pappor,
af pappa, i analogi med
mammor, af mammja.

Anm. 2. Åndelsen -ériplur.
hafva tre- och fyrastafviga
femininer på -ia med ton vigt på
tredje stafvelsen från slutet
(an-tepenultima): cikoria, historia
(best. f. historien), materia
(ma-terien) och msdia äfvensom
akacia, fuchsia, pelargonia m.
fl., hvilka senare dock stundom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free