- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
117

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pronomen - 98. Personliga och possessiva pronomina - 99. Demonstrativa och determinativa pronomina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 117 -

en drufklase åt hvar och en af
sina kamrater eller åt hvarje
kamrat,

A nm. 2. Till undvikande af
missförstånd är det stundom
nödvändigt eller förmånligt att för
innehåll af ifrågavarande slag
välja andra uttryck. I st. f.
»Han bad honom hjelpa honom»
(== att han skulle hjelpa honom)
kan man säga Han bad honom
om hjelp.

Anm. 3. »I vissa stående,
liksom formelartade talesätt» har
bruket af possessivt i stallet för
pèrsonligt pronomen blifvit så
vanligt, att det näppeligen kan
stämplas som fel, t. ex. »lägga
något på sitt ställe»,* »lemna
någon i sitt värde, åt sitt öde», i
stället för »på dess ställe», »i
hans (hennes, dess) värde», »åt
hans (hennes, dess) öde». Många
författare undvika dock äfven
sådana vändningar. Jfr 8S. 1.

»jPrdn grammatikens sida*,
yttrar Rydqvist (Hist. språkf.
s. 44), »fcan» — nämligen »i
fråga om den allmänna
regeln för begagnandet af
re-flexivt och oreflexivt pronomen,
i de fall då skiljaktigheten
mellan dem är ögonskenlig —
»ingen dagtingan gälla i afseende
på underkännandet af en
uppenbar felaktighet, i strid ej
mindre mot det äkta fornspråket
än med det nu lefvande
hvar-dagstalet, för att icke nämna
logikern.

Anm. 4. Synnerligast i
riksdags- och kanslistil finner man
ej sällan fullkomligt onödiga
af-vikelser från ofvannämnda regler.

t. ex. »konungen med dess
uppvaktning»; »kollegierna hafva
af-gifvit deras utlåtande».

4. Som reciprokt pronomefi
nyttjas hvarandra (1. hvarann,
icke »hvarannan» 1. »sig»).

5. De possessiva pronomina
ändas i plur. på -a: mina, dina,
sina, våra, edra, I vokativ
ställning förekommer dock i mask.
vanligen mine (Mine bröder!
Mine herrar!); men jämväl i
det fallet nyttja åtskilliga
framstående talare och författare
formen mina. Jfr 101* 1.

99. Demonstratiya oeh
de-terminatiya pronomina.

1. Denne {denna, detta, dessa)
är demonstrativt pronomen och
har, när det står såsom
bestämning till ett substantiv, detta i
obestämd form. Ex. Denne man
är redlig och allmänt aktad {icke
»Denne mannen . ..»). Denna
tafla är vacker {icke »Denna
taflan ...»). Hvad skall blifva
af detta barnf {icke »... detta
barnet?»). Dessa herrar tala bra
{icke »Dessa herrarna ...»).

Anm. 1. I mask. sing. har
detta pronomen merendels
formen denne, när det syftar på
en manlig individ, men eljest
nyttjas denna. Ex. Denne
affärsman är hederlig. Denne gosse
är tio år gammal. Denna hatt
är för stor. Denna häst är
utsliten, — I det äldre språket
finner man ofta, i nyare skrift
mera sällan, pluralformen desse,
företrädesvis om maskulina
substantiv med naturligt kön. Ex.
Desse {dessa) herrar förtjena
vår aktning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/regler/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free