- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
118

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pronomen - 99. Demonstrativa och determinativa pronomina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 118 -

Anm. 2. Till omvexling med
personliga pronomina (han, hon,
den, det, de) bör denne (denna,
detta, dessa) användas för att,
när i det föregående två eller
flere olika hufvudord förekomma,
beteckna det senare. Ex. Karl
gjorde Gustaf förebråelser, men
han (Earl) var icke ond. Karl
gjorde Gustaf förebråelser, men
denne (Gustaf) vardt (blef) icke
ond. — Ofta kan det för
säkerhets skull vara bäst att i dylika
fall sätta den (det, de) förra
och den (det, de) senare eller
ettdera af dem. Ex. Om
katolikerna hade våndt sina vapen
mot protestanterna och dessa (1.
de senare, icke »de») blifvit
öfoervunna, så skulle kejsarens
makt hafva bUfvit alltför stor.
Karl IX fäste stora
förhoppningar vid sin son Gustaf Adolf
och var öfvertygad om att denne
skulle fullborda det verk, som
han sjelf icke kunnat utföra.

Anm. 3. Det demonstrativa
denne sättes ibland i stället för
det determinativa den. Ex. Har
du sett denne qvacksalfvare, sqm
alla tala omf Albin fick då
återse detta Rom, som han så
lifligt beundrar.

2. Den (det, de) brukas: a.
såsom demonstrativt pronomen,
b. såsom determinativt
pronomen, 0. såsom relativt
prono-’ men, d. såsoi£L.j)ersonligt
pro-nom^ och e. såsom bestämd
artikel.

Alla dessa fall måste noggrant
åtskiljas.

a. Den mannen är mycket
vis.

b. »De tystnat efter hand, de
näktergalar. Som sjöngo förr så
ljuft i seklets vår». (B. E.
Malmström.) Filip August kufvade
de vasaller, som hade anslutit
sig till konungen af England.
(Jfr F. A. kufvade de franske
vasallerna, som hade anslutit sig
..., der ordet de är fristående
artikel. Se 81. 2.).

c. »/ låga jorden, på den de
vandra. På den de strida om
rang och arf. Jag blandar
släg-terna om hvarandra». (J. O.
Wallin). »Den gyllne lyran skall
ej klinga Om gval, dem sjelf jag
diktat har». (Tegnér).

Ett sådant bruk af den, förr
mycket vanligt, är numera
knappast tillåtligt, om ej som
nödfallsåtgärd i bunden stil eller
för omvexling med som och
hvilken.

Anm. Genitiven dens, af det
determinativa den, nyttjas i bet.
»den menniskas» eller »den
persons». Ex. »Dens namn låt evigt
mörker gömma. Som, född i
Sverige, vågar glömma Sig vara\
född att lefva fri». (G. F.
Gyllenborg). B. är allt för ädel
att vilja hämnas på dens barn,
som förorättat honom.

d. Boden duger icke: den (=
hon) är för liten.

e. Den tappre generalen
segrade. Den lilla flickan är sjuk.

Anm. 1. Bruket att, enligt
franska och tyska språkens
föredöme, sätta den (det, de)
framför adverbiela uttryck i stället
för att upprepa ett substantiv,
har icke vunnit någon större
utbredning i svenskan och för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free